Aftonbladet – 24 september 1833, sida 3

Östra IVestmanland, d. 9 Sept. Mord och våldsgerningar afköras ifrån flera landsorter. Äfven vår är beklagligen icke fri för sådana. För cirka 8 dagar sedan fanns en 39 års gammal dräng ihjälslagen nära vid stora landsvägen I Hubbo socken, der han arrenderade en jorddel. Han hade sina föräldrar 1 en nästgränsande försaroling, Han var af naturen qvick som en eid, skicklig 1 slöjtl och i åtskilliga handarbeten; men deriemte en öfversittare och iiderlig, var också sällan kemma vid sitt boställe, utan sväfvade som en vindspelare merändels horta hos andra. Vid mordzgerniogen hade hans bulvnd blifvit sönderkrossadt. Mordet hade irmodeligen icke skett i afsist att plundra; tv bans silfver-ur och silfver-snusdosa låg0 bredvid honom, efier katastrofen. Efter all anledning har han varit i stor ovänskap med någon närboende; men derom har man ännu icke den minsta spaning. Få se, om man vid elt extrating, som konmer alt äga rum om ett par dagar, kan upptäcka banemannen. — I Björksta Socken hafva ock 2:ne mord blifvit föröfvade. — Ett ryslist Barbari synes åter vilja intränga sig il vår Kristenhet. Man kan sälta i fråga, om Beccarias försök att, genom sofisteri, få lifsstraffen afskaffade, äro ändamälsenliga, Vår tids fasansfulla och täta mord tyckas med full kraft sätta sig detemot, och bekräfta Guds heliga lagstiftniog: den som utgjuter menniskoblod m. m. Lifvets förlust är och blifver väl ännu det största ech mest afskräckande medlet att förekomma mord. En mördare är ock alltid en farlig medlem isambället, och synes med skäl böra undanrödjas. Man är rädd för den hund, af hvilken man en gång blifvit biten. (Ups. Korresp).