Aftonbladet – 19 september 1833, sida 2

Stara d. 6 Sept. (Enskild korrespondens). Förliden Lördag deu 31 Aug. var för denna stad och detta landskap en glad högtidsdag. Sedan det gamla gymnasiioch skolhuset, som uppfördes af Drottning Kristina och hvarest stiftets urgdom i nära tvåbundrade år blifvit uppfostrad, nu mera blifvit cå bristfälligt, alt man måst vara betänkt på uppförandet af ett nytt, samlades man i det förra nämnde dag, för aft af detsamma taga ett slutligt farväl. Hvar oci en, hos hvilken ett menskligt hjerta klappar, vet med hvad sione man lemnar fädernehuset, då man för första gåogen tågar ut i verlden, Den tarfliga boningen må ba varit huru trång och mörk som helst, den må ha legat så undangömd i skuggan och dalen som möjligt; den är doek en förtrogen vän af våra hemligaste känslor, af våra förkoppningar; vår glädje och vår sorg, och vi kunne derföre ej utan rörelse öfvergifva den. Sådane voro äfven de känslor, hvarmed man skiljdes från det gamla skolhuset. — Redan kl. 6 om morgonen förkunnades dagens högtidlighet för stadens innevånare med 8 skott. Kloekan balf tio samlades i gamla skolhuset alla ortens bögre cmbetsmän och auktoriteter, som blifvit inbjudne att bivista högtidligheten, samt en stor mångd personer från hela provinsen jemte skolungdomru; en af skolans lärare, magister Linnarson, tolkade i ett lika skönt som enkelt tal afskedets ord. Klockan tio afgick processionen till kyrkan, der predikan hölls af Eloquentie Eektorn Doktor Kjellander. Efter predikans slut begaf sig processionen från kyr kan till det nya, vackra och rymliga skolhuset, som nu invigdes till sin ädla bestämmelse af läroverkets Ephorus, Hr Biskop Lundblad, hvilken derefter wti ett tal framställde en kort öfversigt af undervisaingens uppkomst och utveckling inem stiftet ifrån Kristerdomens införande i riket till närvarande tids. Efter invigningsordens utsägande afsjöngos under styckeskolts aflossande, af några utmärkt sköna frunt-limmersoch mansröster, ackompagnerade af initenmeuvtalmusik, för tillfället författade verser, af Maz.. Linnarsop.) Efter den bögtidliga aktens slut var