Aftonbladet – 18 september 1833, sida 3

EALEIDOSEOR. Redaktionen har fått sig tillsändt nedanstående poem, med begäran från författaren omr dess införande i bladet. Då signaturen tillhör en af våra kända yngre skalder, som redan: genom en upplaga af sina samlade skrifter på ett mera bemärkt sätt uppträdt inför allmänheten, ha vi trott oss icke böra. vägra denna begäran. Poemet skall för öfrigt utan tyvifvel i alla de kisares onidöme, som i lifstiden känt Friherre Syblvander, befinnas ett ibland: de mest märkvärdiga skaldeprof vår tid frambragt. För egen del vilja vi blott tillägga att den enskilda: förbindelsen eller kässlan af tacksamhet väl kam rättfärdigr en hyperbol hos skalden, i hvad de personliga egenskapernes bedömande angår, men att äfven poeten, då han lefver under besvurna samhbällslagar, ieke har rättighet tända rökverå för en öfvertygelse, som dyrkar Gud: sjelf i Regenten, och lofsjupga det oinskränkta: enväldet såsonw trosartikel. Vid Presidenten ntv m., Friherre J. SYLVANDERS raf. O-, stadna: vandrare vid denna grafvon Läs runeskriften på dess marmorsten, Och afhör, lutad emot vandrings-stafreen , I qvällens stillhet, minnes-sången seu: Du kan få: irra öfver fjerran Hafven, Och dock ej finna. någon själ, så ren, Som den, hvars jorddek af förgängligbeten: Nu sofras här för ljusa: evigheteov Lik buafvudpelarn i ett ramladt tewpgel, V Han stod, den ädle , i: en fallen tidt På öppna pannan: såg man snillets stämpel; ) Hvad: säger Kongl. Svea: Hef-Rätt om: detma bild: Red. anm.