Aftonbladet – 13 september 1833, sida 3

atskilliga motioner om ändring 1 den då gällande Lösdrifveri-Författningen, Denna fråga, hvars afgörande i så väsendtlig mon äger inflytande på den personliga friheten, och rättig-heten att försörja sig med hvarje lofligt näringfång, omfattades med serdeles liftighet, å ena sidan af dem, som ansågo, att hvar och en äger lika rättighet till samhällets beskydd och fritt bruk af sina krafter, så länge han icke förverkat detta skydd genom förbrytelse emot lagarna, och å den andra af dem, som påstodo lagstadd årstjenst böra vara ett oeftergifligt vilkor att icke anses för lösdrifvare och insättas på korrektionshusen, för alla dem som icke ägde fastighet eller skydd under allmän tjenst, burskap eller annan bestämd handtering. Till de sednare Ledamöternes antal hörde n. v. Stats-Rådet m. m. Hr Friherre Åkerhjelm, samt AH. Exe. Hr Grefve C. Löwenhjelm, hvilken sednare såsom grund för utvecklingen af sina åsigter bland annat framstäilde den märkliga satsen : att samhället vore bygdt på Naturrättens ruin. Då tvänne ibland Styrelsens högsta organer hade sådana begrepp om vilkoren för rättighe-: ten att icke behandlas såsom lösdrifvare, trodde mången sig ega anledning att befara, det den väntade nya LösdrifveriFörfattningen icke: skulle komma att innehålla serdeles liberala bestämmelser. Det är derföre med så mycket större tillfredsställelse vi anmärka, att Begeringen, uti en under den 29 sistl. Juni daterad Förordning, hvilka personer skola såsom försvarslöse anses och huru med dem: skall förhållas, gått en rättvis medelväg emellan en oinskränkt frihet för hvar och en ifrån skyldigheten att lemna samhället någon borgen för sin person, och den abderitiska id, som gjorde årstjenst hos andra till ett vilkor för rättigheten att icke inspärras i en fång-inrättning. Den nya Författningen, hvilken vi icke behöfva här omständligt upptaga, då den upplases från predikstolarne i alla kyrkor, skiljer sig väsendthgen ifrån den förra deruti, att den som icke ingått i allmän tjenst, eller kan ställas under någon af de speciella bestämmelser, som i den förra Författningen funnos uppräknade, ändock må äga rätt att försvara sig, antingen med Församlingens i allmän sockenstämma vttrade vitsord att han sig ärligen försörjer, eller ock med borgen af en eller flere vederhäftige personer såväl för påföljande årets utskylder, som för de böter och ersältningar, hvilka kun-: na komma i fråga, i fall personen under ett år derefter begår någon förbrytelse, hvaraf allmänna säkerheten störes; dock att löftesmans ansvarighet icke öfverstiger 30 Rdr Banko. Äfvenså är tillåtelsen för försvarslös person; som icke är vanartad , att skaffa sig försvar, något utvidgad emot förut. Hvad med vanartad förstås, är äfven särskildt uttryckt, och innefattas, . med få ord, deroti, attt antingen häfva varit förvunnen till nesligt brott, eller för sådant illtalad och ställd under framtiden. Vi äro öfvertygade att denna Förfaltning, : itgången ifrån en större känsla af billighet och vältvisa äfven emot den medellöse samhällsnedlemmen , än den förut gällande, ingalw: sommer att hafva några så betänkliga följder, Al 1 : AvA tid oroa HE Toa Pe , Oo?