prohibiti vsystemet att mcd slillatigavde förhbigas. Om hrivvinsbränmiegen är redan så mycket taladt och skhrifvet, att om icke källan deirtill vore outtömlig, intet mera vore derom att säga. förfarenheten har åtininstone visat, alt skrifverict för och emot byäunvinet varit nästan lika så omåttligt, som koönumtioneny, byaröfver med skäl allmän klagan föres. Frågan om eu mera oinsbrävkt, eHer kanpända rättare en ovilkoriise filt att I landet få införa andra länders och natioxers alla vataralster , vare sig Fåa eler förädlade, plögar icke auöpa utan ena His strid. I båda fivnes en liklict, iver at hvarje 1ishrägkning synes Bo naturlig, s så vilt fen ej kan stödjas på det allmänass ån-kan etter fördel. Pa förhand torde kunna beräsnas, att Stävderne såsom vanligt, 1 synnerhet af de Svenska fabrikernes beskyddare, skola mötas med de nrest prunkande beckrifningar öfver den inkemska kontlilces vunna förkofran, förbigående med tystuad dea iodirehta beskaltniog den hit tills kostat snart sardt telia nationen, nen ifrand: ? r ett fortfareavde dermed, under det kanhända samma röster, fa-tän 1 en annan lvu, lof arga den be prisade näring-frbbeten. som kallas alimiän så lång Ta cCu icke längre än det cusk sldlta intrecset medgifver; ty icke är närlnesfilheten Gllmän så länge den handlaude ej får i riket införa oler drifva haudel med annat, än det som icke någon särskillt klass Inom Jar det gjort till föremål för sitt yrkes och mycken fråga är, om det ens kan kallas vesklig sawhällstfrihet, alt i vissa fall på denna sidan sundet är ett brott alt ca hvad som med skäl anses tillhöra bifvets eller allmänna sambhällslefnadens behof och på andra sidan suvået för ett billigt pris kan erhållas. Bmeltertid och såvida allomr skalt she likaritt , synes det vira gifvet, att alla ivbhemska fåbriker böra skyddas på enabanda sätt. I motsats häraf är likväl cn näriuggren alltför mycket vaulottad, som efter alt hänge inom fiderneslandet hafva varit sällsynt, helt oförmodaåt fått ustt hf jet rader de sednare bränvinsbränningsförbuden, förmodlieca genom den hvila spekulationsandan dymedeist erhollit och som tvungit den att taga sig ew ny rigtelng. Den nöäriigssoren , vi mena, är tillverkningen af wvinöäl! iha hongl. Ko uwrmersc Rollegium kommer troligen I sinom tid att förta vppmärks sambet vid det til edsställande RE tat, att, inom loppet al tvenne år, ceudast och allenast inom Malmö stal uppkommit och hedrifva as NN ver ett dussin vinättikefabriker, utan att likväl utFindsk vivättika är förbuden tili Införsel eller beJagd med särdeles hög tull, AU bandteringen ändå bär sig. visas deraf, att ingen af desse fabriksidkarve kommit på obestånd och att antalet beständigt ökas. Till för. lelarne af denna fabrikation börer att samma red-kap, samma arbetare och samma vudimaterier som till hbränvinsbränning får och kan begignas, samt att ditia slags ättika med den lätthet afättes, att få eller inga stora lager Kira finnas, oaktadt en så betydiigen ökad tillverkning och utan alt vägon export dera! ägt rom. Med kännedom af de stora partier vivällika, som om vi cj misstaga oss, åren pe 241827 eniiat Tulljarnalernn till Skäne från utrikes orter infördes, och ofvarunimnde förhållande med afvättvingen af vinältikefabrikernes produkter, u:Sste medgifvas att vinättikan, åtminstone I duna ort, spelat och ännna spelar en icke obetydlig roll. Skola nårra prohkibitiver äfven för framtiden bibeslias, synes således bei:örde prodok tion böra njuta Ia hägn och beskydd som bränvisvet, alt förbjudas til införsel i het cmet det producenterne vuderkatas samma ben kattning som bränrvinstillverkarne och bränvinsbränmecen derefter icke vidare erföordras brvarken för att förädk potate:s cHer erhålla drank för kreaturen, hvilken lika så väl kan fås ger nom den ou beskvifne vinittikefabrikationen, elter för att an-katfa födrag Gl allmänna skaltebördorne, Nacra shardligare följder af en ymuj vbrukning ar elvillika, lärer också icke vara a e i å dave hittills icke latit sig förmärka, och att något verkligt vanpris Ä varan ej v är att frusta, har erfaoreubelen sedan visat — å ätt uppskrämda per:oucr kuava väl 1 sin iubillniog föreställa sig m öjligbeten af missbruk vid vinättikefibrikerne ända der hin, att bränviusbränning dervid vore verkställbar; men de misstaza sig alltför mycket, Jå de I sin får TilssO ej besivaa att vrivile .gbim tid utöfulng af vi: 1ättikebr) gå ej me ta att tillverka bränyt FA ere It me —— me s — on