Aftonbladet – 4 september 1833, sida 3

I otielnad, bar ban dock svart att göra försia stget tili bekavutskap eller samtal; han lägger vigt på äfven deu lingiltigaste meddelelse, oc synes cj Vuja förvarlva nugoD agnun bekant, anv uen han kan paråkua för lilstiden. Pessutom är Sveusken, mer än nagon, rädd att göra sig löjlig, — I deita som manga audra afseciuden, forjent ab benämmogen Nordeos Fiauswan, och kavuske mer, än denpe, siaf ar uv valuvusna reglorna för upplörandet. För att ej gifva anleduiug till tal, undviker han att taia, och för alt ej utsätta sig för ryktet att syvas för olta, undviker ban att alls synas. Ev anomärkning hör man olta göras af äldre personer, nemligen att det egentliga Jolklifvet på Djurgården allt mer och mer altagu; — en betrakleise, SOM afven en kortare ertarenhet kam inna grundad. Synnerbgast Djurgåids-Slälter, med den såkallade Masselbackern, sar fördom allmänhet skådeplats för sjöfolkews och de ti sre klassernas förluastelser och lekar under den vackra årstiden; och gcllman har i mer än en af sina fantastiska men bhänförande fraiustiivingar åskadlixgjort det hf, den. rörelse, den omyexling, som här tilllörena rådde: i de tokruliga uppträden och tusen pussiustigheter af allt slag som här hörde tiil ordnivgen för dagen. Oberäknadt ett par serskiua ställen, t som Blåporten, Gronaiund, Fiskarlorpit, bar bjurgården i allmänhet al Bellman blifvit tivad i Here ryktbare sånger, sasom i Eputaner Blås n nu alla; Stolta stads PFliocbus JÖrnuyovs fader Bergström fiagra ditt obves harasie b:6der systrar och vänner; Fill systrarna på then kovungsliga Djurgården: Trumslaga ex hummer? e. 5. v. Den som cj Persouligen äskådal i Ver hilgleten annet för dessa tallor, bar I deras Olve: tygsande nalursauuing en tillvaeklig vis hel oh för emålets realitet, och kam lätt tänaa sig, hvad Djurgården den tiden erbjöd tför ex vexlusie kitligbet. Detta forböllande iarer ännu tafva fortfarit under de lörsta aren all iimevarsnde sekel; men upphörde snart, sedan tilllalien tut allmänna folknöjen uvdauröjdes, och sedan, nee hända till följd af f.d. Bouungens Unuwspaa lynne och öfverdvifusa begrepp om yttre unständighet, folket utestängdes ilran nöjets oskyldiga njutande, på somna gång som från dess sjelfsväld. Na iouliga olyce or gjorde siunet efterhaud dystrare, sjötarven ÖOcu arbeise förtjensten aftogo; med en lörsvarad utkomst upphörde lyckaas ilinston, och med en på den borgerliga ordningen städse rigtad ben traktelse till missnöje förlorade mon den sjuifkävsla och belåtenhet, som är vilkoret ftir all sans glädje. Sedan folkets lekar blifvit jasade från sin valuriiga bostad, och lWudragits in. am kovvenansens stela krets, der man blygeg att ha roligt, eller åtminstene att visa det: eJan, med ett ord, det verkliga och nalurfriska olklifvet på Djurgärden ej kuudte återväckas, var det utan tvilvel en lycka, att de Värst — nde andelösa formerna af råhet undavtrav.les, och att det, som ej längre kunde for efva i sin kraftiga och omvexlande vildhe ty, ef öfverlemmadt ät konsten, för att devirån hämta en nf gestalt och em ny själ. Jjurgården har efterhand blifvit mera uehitande en SamMlilinoeartate fån da KRA Ada