das dit från Konstantinopel. Deras afkomlingar kallas Coutouglis och hafva alltid åtnjutit särskilta privilegier. Dessa slägter hafva förr till en stor del riktat sig genom sjöröfverier på Spaniens och Italiens kuster, men denna inkomstkälla har nu till större delen uttorkat. I denna sakernas ställning och sedan Lord Exmouth år 1816 gjort slut på de Kristnas slafveri, funno vi, säger berättaren af denna uppsats, Morerne nästan färdige alt emoltaga oss såsom befriare. Vårt sätt att vara och vår klädsel behagade dem mera än de Turkiska soldaternes. De hafva icke glömt Spanien och dess skönheter. Deras hållning, åtbörder och hela uppförande är förvånande lika Spöaniorernes. En af dem, Sidi Bon Darba, berättade en dag, att han härstammade från Morerne i Granada. Jag har ofta spelat avhist och ecaste med dessa såkallade barbarer, och kom i ganska liflig och sakrik diskussion med dem om företrädet mellan Europdernes eller Musulmännens seder; — Deras rum äre inredda med mycken lyx. I Sidi famedans landthus, hvars son uppfostrades i Paris, har man omkring sig allt som en man af kunskaper och smak behöfver, t. ex. ett bibliotek och en trädgård i Engelsk stil. Månggifte är nästan okändt i Algier. Qvinnorna hafva långt mera frihet än i andra Makomedanska länder. De hafva uteslutande bestyr om hushållet, och värda sig noga om sina barns uppfostran. Algierarne älska mycket musik, och hafva erbjudit sig att bidraga med sammanskott till uppbyggande af en teater. Mäånge bland dem tala Fransyska, Italienska, Spanska och Engelska, — och hvad som är bevisande i afseende på Mohrernes civilisation, är att de hafva ett stort antal vexelundervisningsskolor efter Lancasterska methoden. Det är ett stort misstag att anse dem fiendtliga mot upplysningen.