FÖRSVAR FÖR BRÄNVINSBRÄNNINGEN emot dess fiende i dftonbladets Supplement för den 13 Juli. Une denna rubrik har Red. fått sig tillsänd, med anhållan om dess meddelande i tryck, nedanstående artikel, i anledning af den ofvannämnde uppsatsen, hvars Författare som Läsaren täcktes erinra sig, sökte ådagalägga bränvinsbränningens öfverflödighet för jordbruket. Frågan är kanske det vigtigaste ämne, som förekommer vid nästa Riksdag, Det kan således icke skada att den blir betraktad på alla sidor, och då försvaret onekligen förråder talang hos författaren, ha vi, oaktadt i några delar tänkande olika med honom, icke velat neka vår medverkan till detta ändamål, hvarföre vi äfven till dessa båda artiklar utsett vårt neutrala gebit, Supplementerna. Till Redaktionen af Tidningen Aftonbladet i Stockholm. Då Tit. låtit uti Supplementen 38 och 39 inflyta en Afhandling öfver den framställda frågan: Är bränvinsbränningen att anse såsom ovill-: korligt nödvändig för Svenska jordbrukets bestånd och förkofran? Anhålles att ett rum i samma blad äfven måtte lemnas åt följande gensvar: Det kan icke nekas, att Ins:s Alhandling är snillvik; den upptager i sanning så många och mångfalldiga lokutioner, som det är möjligt att inrymma på nära 8 långa tidningsspalter; och den har dessutom den stora förtjensten, i likhet med, flera andra moderna artiklar i samma ämne och med sammz anda redigerade, att den, likt och olikt, utan försyn anfaller icke allenast sjelfva bränuerihandteringen utan ock dess idkare, som ägde de hvarken uxskilning, upplysning eller fosterlandskärlek. — Motiverna härtill må vara hvilka som helst; så synes mig Ins. med allt för flyktig blick romenerat öfver ortens åkrar, ängar, mossar och kärr, och sedan vid något sjukligt sinnestillstånd nedskrifvit denna afhandling, ty sammanhanget är verkligen dåligt, — en naturlig följd, då man samlar andras tankar, för att deraf, inspeckade med egna ideer, vilja göra något helt; — men värre är, den hvarken utreder eller besvarar sjelfva frågan, långt mindre med giltiga skäl, på den såkallade faktiska vägen, bevisar bränvinsbränningens menliga inverkan på åkerbruket; — hvilket ju skulle bevisas. Frågan är af för mycken vigt att lättsinnigt behandlas. Att skärskåda en sak blott på dess skuggsida, är att vara ensidig, hvilket icke gerna kan hända den lugnare och mera sansade forskaren! — Låtom oss derföre helt opartiskt försöka att uppleta, om den ej äfven har en ljusare och god sida! — Förskottsvis får jag dock förklara, att jag är blott och bart en åkerbrukare och bränvinsbrännare , fast i temligen stor skala men visst icke någon författare eller skriftställare , hvarföre tilläfventyrs blifvande fel i skrifarten benäget torde ursäktas. — Jag griper alltså verket dri