lera ställen innom provinsen, men träffade 1synnerhet Zw enhuisen, Leck, Welp, Marum m. fl. Man kan knapt göra sig en föreställning om den bild af jemmer och tröstlöshet, som de af denna olycka hemsökte trakter framställde. Många familjer hade knapt tid, att lemna all sin egendom i sticket och fly ur sina hus, som de få ögonblick derefter sågo förtäras af lågorna. Andra. sökte rädda sina lösören, i det de kastade dem i torffältens afloppsdiken; men äfven här blef allt, som simmade på vattnet, faltadt af det förhärjande elementet. Andra slutligen, som voro på längre afstånd från branden, och i första ö ssonblicket icke fruktade någon fara för sina boningar, funno sig snart omgifna af lågor, och tillbragte hela timmar i den fruktansvärdaste förtviflan. Några arbetare, som voro 1 torfmossen då orkanen utbröt, kunde icke på annat sätt rädda sig, än derigenom att de kastade sig i dikena, vätte sina kläder, och gräfde sedan en grop i jorden, hvari de tillbragte fyra och tjugu timmar, nästan qväfde af rök och hetta. Flera menniskor räddade sitt hf endast derigenom, att de gömde sig i srafvarne och dikena, hvarest de stundom måste dyka under vattnet för att undgå lågorna, som vältrade sig fram öfver deras hufvuden, men stundom åter nödgades blottställa sig för elden, för att icke drunkna, så alt de kämpade om sitt lif med tvenne fiendtliga elemener. Ibland dem, som befunno sig i torfgrafvarne, och som för atträdda sitt lif, flera gånger måsle snart sagdt simma igenom lågorna, var äfven en hafva nde hustru, som några dagar derefier födde till verlden ett fullkomligt friskt barn. Ev mor, med sitt knapt 8 dagar gamla barn, räddade sig genom den skyndsammaste flykt, men förlorade dervid ett annat barn, som efter branden träffades fullkomligt oskadadt vid brädden af en afloppskanal. Branden intog en omkrets af fem timmars väg, och orkanens tjut, som kastade flammorne nästan ända upp mot molnen, den tjocka röken, det fortfarande askregnet, nattens annalkande, den öfvertygelsen att det icke mer stod i mensklig förmåga att hämma eldens framfart, samt fruktan at! den äfven skulle sträcka sig vill de folkriko och välmående sfarne; alla dessa skräckbuder sammanlagda uppfyllde sinnena med skräck och förtviflan. Hade orkanen utbrustit nattetid, så skulle alla innevånarena, öfverraskade under sömnen, ha blifvit lågornas rof. Nu kunde emedlertid de fleste rädda sig, churn med förlust af all sin egendom. Likväl förlorade tre menniskor lifvet, sju blefvo svårt brände, en af dem dog några dagar derefier, och sex andra ledo ringare skador. Hvarje bjelp, som försöktes, var otillräcklig. Man hade ifrån Wildewant på ett fartyg afsändt en spruta, men håda hunnos af lågorna och uppbirunno. Dessutom rförtärdes af elden en ofantlig massa torf, som man skattar till 2,175,692 tunnor, 72 hus, 17 torfhydgtor, en qvarn, åtta fartyg och två broar. Eh mängd kreatur, spanmål och jordfrukter gingo äfven dervid förlorade och 323 personer blefvo huss illa, af hvilka 314 förlorade allt. Skadan värderas till 174,013 gyllen, likväl oberäknadt 32,093 tunnor torf, som tillhörde innevånarenva I Gröningen. ÅRE RTR TESTEN NGT AR. TE EET EET TEE FD RUP ITE FEET