Än nya Vverldsmedborgaren, barnet, möjligen skulle kuena komma att sakna allt understöd? att ransakning efter tjufgods må få anställas hvarest och af hycm som helst, utan iakttagande af. den i lagen stadgade ordning.? Sådant medgifves vara ett destomera otillbörligt beslut, som derigenom en oförljent skugga kastas på oskyldiga medborgare, bemfriden störes, och tillfälle beredes alt, ansvarslöst, utöfva hämd, illvilja och kittslighet. — Men också utom detta finnas alla öfriga här omvämde skärpta Sockenstämmobeslut vara fattade på god grund, äfvensom i en förträfflig medborgerlig anda, hvaröfver man har skäl att glädjas. Medgifver 1817 års Kongl, Förordning att öfverenskommelser måga på Sockenstämmor träffas till befordran af allmän ordning och sedlighet inom församlingarnpa, så bar Styrelsen äfvenväl velat åt församlingarna sjelfva öfverlemna bestämmandet af med!en till dessa ändamåls vinnande; och i samma stund dessa medel, genom allmän öfvertygelse blifvit bestämde, hafva de upphört att innefatta något våld hvyarken mot i öfrigt gällande lagar eller mot person, såsom tillkomne endast med Kommunernas eller Socknemännens frivilliga bifall, efter derom gjord proposition och öfverläggning, och hvarvid en hvar ägt gifva sin enskilta tanka och önskan tillkänna. Sålueda kunna dessa bestämmanden ej öfverklagas, men väl på annan allmän Sockenstämma förändras, i den mon de upphört att vara lämplige till förändrade tider och förhållanden. Utom dess blifva lofiiga öfverenskommelser eller bestämmanden, enskilte personer emellan — eller emellan flere, — dem cmellan Lag, som ingen autoritet kan förbjuda. Glömskan af sålunda gällande, skärpte celler oskärpte, Lagbestämmelser, beror i öfrigt på kommunens orduivgsoch styres män; men måste den nödvändigt supponeras, har den åtminstone det för sig, alt dessa Lagar, såsom skärpte, ireligen behöft mera sällan tillämpas. Utkomst, sedlighet och ordning vinnas inom de församlingar, hvarest dylika åtgärder blifva vidtagne, ech bvarje samhälle, som för slika goda och lofvärda ärdamål inombsig, sjelfvilligt skärper Lagens bud, skall ofelbart lätta den allmännare styrelsens tillräckligt tunga börda och ansvar, utan att, som Landshöfdingen i Elfsborgs Län befruktar, genom ingrepp i den allmänna polisen och kyrkodisciplinen, rubba ordningen i det hela, Af denna fruktav kan emedJertid slutas till det öde, som skulle vänta propositionen om municipalstyrelsers införande i vårt fadernesiand. I det fall sockenstämmobeslut, af den beskaffenhet bär anförda exempel förete, skulle kunva lagligen beifras, borde ej heller Konungens Befallningshafvaodes eller konsistoriernes fastställelse derå begäras, emedan en sådan fastställelse då vore, 1 första rummet uwiderkastad lagligt åtal; äfvensom den skärpta Lagen, sålunda fastställd, då först skulle kunna inverka på flere kommuner eller socknar, än endast åen, hvarest beslutet blifvit fattadt. Slutligen må det förlåtas, buvu verkligen löjligt det förefaller, att neml. vilja till Kongl. Maj:t, i samråd med Riksens Ständer bänskjuta fastställandet af hvad på en sockenstämma kunnat föreslås; ty dels har Hans Maj:t Konungen och Riksens Stånder att sig med en mängd mera vidtomfattande ämnen befatta, och dels vill det synas som skulle kommunerna och församlingarna få stuudom vänta allt för länge, om sockenstämmobesluten först vid ett riksmöte Så -. . kunde vinna sanktion. PE Landtmar.