sa och så litct föränderliga som möjligt, och den har lyckats fullkomligt. Pärskamaren representerar alldeles ingenting annat än ministrarnes gunst, ty blott denna hafva de ädie pärerne att tacka för sina platser. — Derföre gör den också här 1 verlden icke mera väsen af sig, än om den låge begrafven i Luxembourgska palatsets hvalf, liksom lemningarne af den Egyptiska fornålderns dynastier hvita under pyramiderna. — Hvad deputerade kamaren beträffar, så äro vallagarne så inrättade, alt den visserligen hvart femte år byter om form, men andan måste alltid blifva densamma. Endast de större godsägarne äro berättigade att rösta, och de utgöra just icke någon särdeles talrik klass, och visserligen icke den verksamnaste och mest upplysta delen af nationen. Det erforderliga skattebeloppet utestänger den oändligt stora Pluraliteten af skattskyldige från valvättigheten, och derjemte de fleste elektorerne från rättigheten att blifva valde. Derföre vppar sig brist på kandidater, och till råga på allt blanda sig de offentliga autorileterna i valen, med sina insinuationer, löften och hotelser. Huru skulle väl ur en sådan blandning af politiska intriger en verklig, lefvande och mäktig nalional-representation kunna uppstå? Detta inse till och med organerne för de monarkiska åsigterna, endast med undantag af dem, som åro besoldade af regeringen; de förklara, liksom vi, att man i denna kamare ej kan upptäcka något, som liknar en trogen afbild af nationalviljan 3 de medge, att det felas den en tiliräckligt rymlig grund, och att den lika litet ZSenom sina Insigler, som genom silt ursprung och sin oafbängighet kan — hvad den do: ck borde — gälla för en representant af national-suveränteten. Huru skulle nu dessa kamrar kunna komma derhän, att de reformerade sig sjelfva, utan att kränka det så kallade kungzliga prerogativet och tillika unsurpera vättigheter, som uteslutande tillhörde nationen ? — Svaret på denna fråga hafva organerne för den konstitutionella oppositionen, hvilka, liksom vi, inse behofvet af en representations-reform, blifvit oss skyldige. De räkna på tiden. De hafva rätts men tiden skall medföra helt andra reformer, än dem, hvartill de skulle vilja inskränka sig, och det på ruinerna, men ej genom medverkandet af de nu bestående samhbällsmakterne. SCHWEITZ. Tandtdagen 1 Zurich har tagit ett raskt och kraftfullt steg — upplöst den så kallade Sirnerkonferensen helt och hållet, såsom stridande mot förbundsfördraget af 18:15, hvilket icke tillåter några förbindelser mellan enskilta kantone:, som motverka det allmänna förbundets ändamål. Det återstår nu att se om följ den blir lugnets återställande, eller iabördes krig och främmande inter vention. T YSKLAN D. Sammankomsten mellan Kejsar Krans ock Konungen af Preussen ägde rum i Theresien2 stadt I Bölunen den 14 och 13 deunes. Den 16 skulle Kejsaren Aervända till Prao, och . 1 . fryne MH Kon angen ämnade ait don 24 lemma Pöplitz, ju e va sig i ill Berlin. Konungen af Saxen afreste den 15 från Pill. 1 1 tr Pa oo .o8 A Oi -— a i pe er po (em 3