venster: Lurluklippan, Kaub, Wicperthal, Lorch, Riiderheim, Johannisberg, Hattenheim, Biberich med Hertigens af. Nassau berrliga slott, Taunusbergen, Cassel, utom en mängd sköna rsiner på och omkring Rhenbergen. Har går -.chausseen utmed floden, så att man ser huru postvagnarne med sina 4 hästar hasta förbi den elefantlika lastvagnen, som med lika anspann dock blött långsamt framskrider på vägen; dev reser nan förbi en boskapshjord, som fredligt betar i en frodig äng; der möter man en postiljor, som nu rider hem med sina hästar, förmodligen efter att hafva skjutsat till nästa station det resande herrskap vi nyss mötte i den eleganta Laudanuervazgnep. På sjelfva Rhen är det ej mindre lifligt. Öfverallt möta vi fartyg, som än segla utför floden och än styra samma kosa som vi; men med tillhjelp af den förträffliga ångmaschin, hvars slag vi jemt höra, hinna vi svart förbi dem, helst blott en lätt vind fyller deras segel. Här resa vi förbi en af de på Rhen vanliga flytande mjölqvarnarne; der en stor fiskarbåt, fylld med fiskredskap och nät upphängda till torkning; här möter oss en annan, der den förmodligen just nyss upptagna fångsten ligger i den sjudande grytan, vaktad afliskarhustrun och hennes man mid!emot, som fundersam röker sin pipa och gerom skuggningen mot den kring grytan sprakande elden gör en herrlig effekt. Längre fram möter man äte cn annan ångbåt, kännbar på afstånd medelst sin skorsten och sin svarta rök, som hvirflande sväfvar deröfverz; den kommer närmare; man ser skoflarne med brådskande fart svänga si omkring, man tycker sig sjelf få känning af de: starka kölvatten, som man tydligen ser denna ångbåt qvarlemna i floden; men emedlertid har man knappt haft tid att besvara passagerarnes helsning, innan fartyget är borta. — Dock ännu återstår det skönaste: det blir afton, himmelen rodnar, i det solen i vester lyser fram genom moln, som uppstiga från horizonten och detta så gudomligt skönt, att för första gången i min lifstid ett verk af bildande konst fyllde ögat med ymniga tårar. Lyckligtvis var de! nu skymning, så att jag för de andra passagerarne någorlunda kunde dölja det starka inctryck solens nedgång vid Rhen gjorde på främlingen från Norden.? Dock hade jag knappt hunnit hämta mig, förrän på andra sidan månen börjar höja sig öfver horizonten, småningom uppstiger på bimmelen och belyser Cassel till venster och Mainz med sina kyrkor och palats till höger, der vi skola debarkera. Vi hinga ock fram i god tid, ty alla menniskor äro ännu vakna, det lyser öfverallt i fönsterna, helst i det der palatset, der säkerligen i afton måste vara stor souper. Men emedlertid har machineriet börjat sakta sig, med det också det brusande kölvattnet, och just som alla börja tänka på sina saker, för att gå i land, äro gardinerne i ett ögonblick nere och fartyget! stannar. — Alldeles yr kunde jag ej på länge hämta mig från detta herrliga skådespel, som jag utan tvekan förklarar för det sskönaste jag sett, att dömma efter det öfverraskande intryck jag deraf erfor. Ännu en gång måste jag våga en 3 Rdr Banko för att göra denna herrliga fesa — och derjemte se Gropii Diorama, som oo dan fu nec med hanvndran hackas fsaot Af PAN