Rn I ASLAN ÄAS OVE UALllLLIU AILUtCia UlLlllUlAl RAL ds be denne andäktigt hyckleri, än genom frihetskärlek eller upplysning. I kauton Basel, som, utom staden af detta namn, innefattar en betydande del af det gamla biskopsdömet Basel, fanns sedan restaurationen år 1814 en författning, som satte stadens borgare i stånd att utöfva ett nästan oinskränkt herravälde öfver invånarne på landsbygden, Högsta makten hvilade hos Stora Rådet, som bestod af 150 medlemmar, af hvilka staden utnämnde go, och de tredubbelt folkrikare landtförsamlingarne blott 60. Satt i jäsning genom underättelsen om de folkrörelser, som på alla ställen kommo till utbrott, fordrade landtfolket i Basel samma rättighet, som stadens invånare; och då de icke kunde vinna dem på laglig väg genom petitioner, sökte de att trotsa sig till dem genom öppet våld. Tvenne gånger återställdes lugnet i de upproriska landtförsamlingarne; först i Jannuari 1931 genom afstaden värfvadt krigsfolk, som, under befäl af Öfverste Wieland, skingrade: landtfolkets oregelbundna skaror; derpå 1 September samma år genom landtdagens mellankomst, då hela kantonen genom dess föranstaltande besattes af Edsförbundets truppar. Likväl segrade det oroliga landtfolket. Då de fleste församlingarne, oaktadt kantonens besättande af Edsförbundets militärstyrka, fortforo i sin motspänstighet, så förklarade stora rådet i Basel, att det skulle gå in på deras begäran, och tillåta dem att styra sig sjelfva efter eget gadtfinnande, dock med villkor att de helt och hållet skiljde sig från staden Basel, och bildade en särskild Kanton, som icke hade någon gemenskap med staden. Emot de stolta Baselboarnes förmodan, hvilka ansågo sitt beskydd eumbärligt för landtfolket, antogo desse förslaget; och Förbundsförsamlingen i Schweitz, som i början vägrat att gifva sin tillåtelse till den föreslagna skilsmessan, erkände siutligen, då alla försök till vänlig öfverenskommelse misslyckats, de skilda landtförsamlingarne för en egen kanton under namn af Basels landskap. Samma förhållanden ledde i kanton Schweitz, födelsebygden för Schweitzarnes frihet, till lika söndringar, hvilka emedlertid, då ingen re-. gelmessigt beväpnad militärstyrka fanns i dessa aflägsna dalar, hade mindre blodiga följder än ikanton Basel. Kanton Schweitz bestod, enligt sin gamla författning, af tvenne distrikter, af hvilka det ena kallades det inre, det andra det yttre Schweitz. Det inre Schweitz, såsom sjelfva stamlandet, hvilket tid efter annan invånarne i det yttre Schweitz tillfal!lit, dels såsom undersåtare, dels såsom skyddsförvandter, hade, under strängt demokratiska former, förbehållit sig ensamt regeringsmakten; och liksom i kanton Basel. landtfolket, på samma sätt fordrade invånarne i yttre Schweitz jemnlikihet i lagliga rättigheter med deras, hittills framför dem gynnade, medborgare. I Schweitz, liksom i Basel, blef. en öppen resning följden af vägran att bevilja denna fordran, och. landtdagen såg sig nödsakad att erkänna yttre Schweilz såsom sjelfständigt och oafhängigt, liksom den förut måst erkänna Basellandskapets oafhängighet och sjelfständighet. Anledningar till tvistigheter mellan de skilda 1 antonsdelarne felades naturligtvis icke, och be