Aftonbladet – 20 augusti 1833, sida 1

a a AAA — tugal, visar sig allt mer och mer. Särdeles märkvärdig i detta hänseende är en artikel, som influtit i den i Oporto utkommande tidningen Cronica, några dagar efter sedan Don Pedro afgått till Lissabon. Den anses allmänt vara författad under general Saldanhas inflytande, och bestrider rent af all rättighet hos Don Pedro, att taga befattning med Bortugals styrelse i sin dotters namn. Man har länge trott, att Spaniens overksamhet i Portugisiska striden hade sin grund i något löfte å de stora makternes sida, att icke tillåta Don Pedro öfvertaga regentskapet, i fall Drottningens sak segrade. Häri synas de konstitutionelle väl också instämma; men deremot fordra de lika bestämdt kartan, som man kan förutse att det endast är antingen dess afskaffande eller också förvandlande till en skuggbild, som kan tillfredsställa Spanien och de absoluta makterne. Här synes således ett frö vara lagdt till en ytterligare sakernes inveckling i Portugal, hvars lösande måhända blott kan ske genom Engelsk intervention. Den omnämnda artikeln i Cronica har till öfverskvift: Hvilket är det lagliga, rättmätiga och obestridliga regentskapet för Portugal? Denna vwvigtiga fråga — heter det — besvaras i S:te kap. g2, g3 och g4:de artiklarne af den konstitutionella kartan på följande sätt: Art. 92. Under minderårighet skall riket styras genom ett regentskap, af hvilket den Konungens närmaste anförvant enligt successionsordningens som fyllt 25 år, är ledamot. Art. 93. Har Konungen ingen anförvant med hvilken dessa förhållanden inträffa, så skall riket styras genom ett permanent regentskap, som utväljes af Gortez, och består af trenne medlemmar, hvaraf den äldste blir ordförande. Art 94. Ända till dess ett sådant regentskap blifvit utnämndt, föres styrelsen af ett provisoriskt regentskap, bestående af ministrarne för inre ärenderna och justitiedepartementet 0. 8. V. Det finnes således ingen förutsättning af någon art, enligt hvilken D. Pedro d Alcantara, en Brasiliansk prins, skulle kunna vara regent i Portugal, utan kränkning af kartan och utan usurpation. Skulle väl Portugisarne vilja sätta en fläck på sin seger, derigenom att de förnekade de grundsatser och den fana, under hvars skydd de förvärfvat sig främmande nationers lifliga deltagande, och stridt med så mycken tapperhet och ståndaktighet? Visserligen icke. Om alltså orden konstitutionell karta finnas utelemnade i den akt, genom hvilken Lissabors ädla, trogna och konstitutionella invånare utropat Donna Maria II, så kan ett sådant utelemnande blott tillskrifvas den brådska som ägde rum, och som gjorde att de icke blefvo varse det ofullkomliga i formen af denna akt. Donna Marras rätiigheter äro sammanvuxna och identifierade med den konstitutionella kartan; att tillintetgöra denna vore att trampa Drottningens rättigheter under fötterne, och smida nya bojor för oss. Det ä. icke möjligt att Portugisiska nationen med tåp.