tJ PLA Te Lr ATV AR hå I fall Gustaf Adolf hade i dessa ämnen fatlat någon bestämd plan, så är visserligen Axel Oxenstjerna den ende, som derom ägde närmare kännedom. Han yttrade också sedermera vid fiere Hilfällen, det korzungen åsyftiat att af Sverge bilda ett stort nordiskt rike), omfattande stränderna af Östersjön ända till Jutland: och utgörande en stark protestantisk motvigt mot katolikerna i söder. Man vet också, a!t kovunrgen flere gånger yttrat, det Svenskarna hade att välja mellan tvenne olika baror. Den ena var att inom sina vågor och berg Iefva nöjda med deras alster och boningar. Detendra: åter att såsom en bland Europas första magter belerrska Östersjöstränderna rundt omkring. Att detta seduvare var Gustaf Adolfs afsigt, derom är mana tämligen allmänt ense, och det visar sig ännu tydligare af ett hans bref till Axel Oxeuttjerna, skrifvet i början af året 1632 och innehållande en slags föreskrift vid underhandlingarna om Braude oburgska atermålet. Oaenstjerna skulle nemligen ställa villkoren så, att, derest Gustaf Adolf icke erhölte flere afkomlingar, skulle Fredrik Wilhelm och Kristna tilsammans ärfva Sverge, Brandenburg och de länder, som i Tyskland kurde vinras, allt förenadt uti en enda rikskropp, dock hvarje stat med sina egna lagar. Fisge åter: Gustaf Adolf en prins, skulle Kristina, och de barr, som derefter födas kunde, de Tyska orterna under Sverges höghet styra, liksom de Spanska iofantimtorna gjo de i Nederland. Dock vid förlust af all slags arvrfsrättighet fordrades. att furstarne skulle uppfostras i Sverige och i lutiterska läran.? Tro och fosterland voro för Gustaf Adolf allt i alla. Man har tadlat, att Gustaf Adolf ämrade sålunda för egen räkning behålla ev del af Tyskland; och man vill framställa det såsom ett bevis, alt eröfringslystuad och egenvytta var grunden till hans företag. Saken kan dock betraklas från en helt annan sida. Gustaf Adolf slösade Sveriges skatter och blod för Fysklands väl, och var sålunda både berättigad och skyldig att förskaffa sitt eget folk fördelar, svaraude mot dessa uppolfringar; helst hans förslag vid närmare pröfoing äfven var beräknadt på Tysklands bästa. Ganska riktig var nemlisgen Gustaf Adolfs ofta upprepade avmärknvinog, att fred vore fåfäng, innan man bunnit upprätta on magt, nog stark alt kunna hålla stången mot Österrike. Eljest skulle snar! de Tyska småstaterna återfalla uti oreda och vanmagt, värvlösa rof för en ny Österrikisk eller måhända främmande inkräktare. Dessa förutsägeiser, huru hafva de icke biifvit besannade af Tysklands ömkansvärda historia dev närmaste tiden efter NWVestfaliska freden, då både land och folk blefvo Fravsmönnens rof och Ewxopas åtlöje, och sjelfva den store kurfursten med sina tmärkta per sonliga egenskaper kunde rädda föga mer än sin personliga ära? Det är förvånande och tillika: lärorikt att betrakta, huru 1 detta hävseende Gustaf Acdolfs genomträngande blick insåg den mnärvarande och förutsåg den kommande tdens. fordringar, så att verldshistorien blifvit likasorn fulibordan af den Svenska kunungens profeti-i ka nlaner. Gustaf AdAlf made I Nord Eysk7