ER EEE PR a EA RE RAA MU mm PM VV VO VA VV ÖJ UJ SA VVS denna nodvärdiga formalitet, bifall till förslaget. — Jag skall då skynda att göra mig i ordning; var god och tag vara på denna asken tills jag kommer igen — sade flickan, och försvann strax derefter med lätta steg i en af de närmaste gränderna. Bonden gaf sig, under väntningen, i samtal med en beskedlig madam, som salt på torget framför ett bord, i handelsärender. Denna blef nyfiken på asken, som hade flera runda hål på sidorna och locket, och hon uppsteg för att närmare betrakta den. Det började då till hägges förskräckelse, att skrika i asken. Häpne, öppna de locket, och finna, på en liten bädd, ett välskapadt barn, med en napp i munnen, cn dopsedel och en liten reskassa af 20 B:idr B:ko. Det späda skriket lockade flera åskådare till stället, och det var icke underligt, alt man nu såg bonden med begge händerna anlita sina betänklighetsorganer. En allmän öfverläggning börjades. Somliga rådde den bekymrade bonden att far atill barnhuset: andra till presten: andre att lemna asken var på lorget: andre att hemföra och behålla barneut. Moses blef äfv en funnen i en ask — yttrade de sednare — och, eliuru ett hittebarn, blef det dock en stor man af konom. Detta skäl hade nära väckt hos bonden ett beslut att behålla barnet, då en gammal fru anmärkte, att hon funnit det vara ett flickebarn, hvadan någon stor man näppeligen kunde biifva af deisamma. Derigenom föll detta förslag, och rådplägningen börjas de på nytt. Men jn flere råd den arna landtmannen fick, desto rådlösare blef han. Ändtligen kom en välsinnad kryddkrämare, hos hvilken bonden brukade handla. Denne bad honom inkomma 1 sin bod, tills folket skingrat sig, hvarefter han tillstyrkte honom. att fara med asken till Kongl. Poliskammaren. Dessa råd följdes. Den sorlande foikskockningen försvann efter en stund, och bonden körde i all tysthet till Polisen, band hästarne invid trappan och gick upp för att anmäla sitt sällsamma ärende. En afskedad avtillerist går emellertid förbi, finner vagnen utan tillsyn, och — stjäl asken. När den arma bonden, ledsagad af en polis betjent, återkom för att upphämta asken, blef hans förskräckelse gvänslös. Han var ansvarig för barnet, och nu var det bortstulet! — Polisbeljenten tar genast en kamrat till biträde, och de skynda på särskilta håll att efterslå tjufven. Bonden måste qvarstadna vid vagnen, och genom den förtvillade sorg han yttrade, fåror sakade han den fölksamli ing, hvarom början af deana berättelse handlar. — Man ertappade snart barnets olofliga innehafvare, som fauns i ett garhörn läggande örat lyssnande till ack en, hyaruti han tyckt sig märka någon rörelse. — Barnet insattes tills vidare på barnhuset, bonden fick fara hem, och liga undersökning börjides ora saken, hvars utgång ännu icke år oss bekant. kant, ee RA RA AR RAA ARR RR RE RR Or Rn a por