Adolf lät hela Franken aflägga tro och huldI hetsed mot sig och Svenska kronan. Uti tryckta I påbud kallade han dess innevånare undersåtare i vårt hertigdöme Franken, i vår stad Wirzburg? o. s. v. En annan gång kallades hela kretsen Kongl. Maj:ts i Sverge landskap. Många smickrare började bland Gustaf Adoifs tittlar införa orden hertig af Franaen, till icke ringa oro för Oxenstjerna och flere trogne Svenskar, bvilka mer än tydligt förutsågo den ovilja och afund, som deraf skulle blifva en följd. Under tåget mot Rben växte misstankarne. Konungen hade i sitt sällskap många Tyskar, men deremot endast få Svenskar; ty, sade man, han bemödar sig alt till det blifvande kejsarvalet vinna Tyskarnes välvilja. Hans skonsamhet mot katolikerne härleddes från samma bevekelsegrund. De honom under julen i Frankfurt omgifvande furstarne bildade redan ett kejserligt hof, der det ej heller saknades smickrare och framkastade hänsyftningar på den blifvande kejserliga värdigheten. Gustaf Adolf plägade väl behandla sådane yttranden som skämt; men uti det fredsförslag, som nåson tid derefter afsändes till kejsaren, befanns verkligen också det villkoret, att Gustaf Adoif skulle antagas till Romersk konung (d v. s. tronföljare efter Ferdinand). — Då Svenskarne inbröto i Schwaben, öfversvämmades också landskapet Burgau, som var kejserliga husets enskildta tillhörighet. Gustaf Adolf förklarade, att landet nu mera var genom eröfringsrätt hans egendom, och att hufvudstaden Gunzburg skulle omdöpas till Adolfsburg. Till alla -dessa misstänkta omständigheter kom slutligen den trohetsed, som Augsburg måste aflägga; likasom en vid samma tillfälle slagen skådepenning med inskrift Gustava et Augusta, caput religionis et regionis.) Gustava var en till Gustaf Adolfs ära gjord omskrifoing af Augusta, Augsburgs latinska namn; man gissade, att denna stad ämnades till säte för den blifvande protestantiske kejsaren. Någon tid efteråt föreslog Gusaf Adolf, att Tysklands protestantiske ständer skulle hålla ett sammanträde till öfverläggning om allmänna angelägenheter, serdeles om nödvändigheten alt förena sig under ett gemensamt ofverhufvud, för att i framtiden kraftigt kunna motstå kejsarens och katolikernas företas; man lät förstå, att med den öfvervigt, protestanterne för närvarande ägde, kunde de gerna bland sina egna trosförvandter välja Roimersk kejsare; slutligen yttrades med tydliga ord, att Gustaf Adolf vore dertill mest både förtjent och skicklig. Det vore dessutom biligt, att han för egen räkning behölle så väl öfver alla från katolska furstar tagna länder, såsom ock öfver de befriade protestanterna samma jura superioritatis ), som kejsaren förut innehaft; dessa stater borde för framtiden ständigt vara med Svenska kronan förenade o. s. v. Kurfurstens af Saxen motstånd omintetgjorde företaget för den gången. Men straxt efteråt, då konungen tågade i Wallensteins spår upp emot Saxen, gaf han Oxenstjerna befallning att till Ulm sammankalla protestantiska ständerna från Schvaben, Franken och Rhenska kretsarna. Der skulle föreslås. en närmare förening dem emelian ): Gustava och Augusta, landete ach Järans