deroiheerare, nationalgardister och andra medborgare. Under hela dagen stodo hedersvakter af nationalgardet uppställda vid Juliollrens grafvar. Framför Louvren var en kolonn upprest omlindad smed sorgflor, hvarpå lästes inskriften: De föllo för fäderneslandet! Här uppfördes sorgmusik af natiosalgardets musikkorpser. Blott en graf hade blifvit glömd, vid gatan St Pierre Montmärre, der 3:ne Julikämpar hvila. Medborgarnes erkänsla ersatte dock här hvad autoriteterne förgätit. Ett enkelt monument upprestes, och nationalgardisterne i granskapet inställde sig sjelfvilligt till hedersvakt vid graf(1 ven. Denna dag var skön och högtidlig. Hvarje ? poiitisk passion hade för ögonblicket tystnatszl-q alla känslor sammansmälte i den enda tanken: : begråtom våra bröder, som gingo 1 döden för fäderneslandet! j Den 28 kl. 7 om morgonen slogs general: marsch, som kallade nationalgardet till mön: string. Kl. 8 hade det infunnit sig på sin van-: hga samlingsplats, och marscherade upp på l: boulevarden, der det uppställde sig midt emot : Å AA — AA --—FPA OM ÅA -v mn . Mm ra Kinietrupparne. Fönstren i husen, som lågo åt boulevarden, voro uppfyllda af åskådare, och på Vendomeplatsen och vid gatan Castiglione voro till och med tak och skorstenar fullsatta med åskådare. Öfverallt fraternmiserade nationalgardet och linietrupparne. Kl. half 11 lemnade Konungen Tuilerierne, åtföljd af Hertigarne af Orleans och Nemours, och omgifven af en lysande svit, i hvilken man såg marskalkarne Gerard, Molitor, Mortier, Macdonald och Lobau, generalerne Pajol, Darriule och Sebastiani, samt ministrarne i stor kostym, m. fl. Först red H. Maj:t utför nationalgardets leder, och derefter j passerades linietrupparnes. Uppgifterne om del. rop som härvid låto höra sig, afvika från hvarandra. Somliga tidningar påstå, att de omvexlade mellan: lefve Konungen! och: inga bastiljer mer! och att det senare var högljudt nog för att hålla det andra motvigter De ministeriella bladen medgifva väl, att man hört det senare ropet, men blott af åskådare, icke af nationalgardet. Efter slutad mönstring marscherade legionerne: till Ludvig XVI:s torg. KL. I ankom Kenungen till Vendomeplatsen, och afsteg 1 Justitieministerns hotel, dit Drottningen med prinsessorna förut b-gifvit sig, och der ministern gaf D.D. M.M., deras svit och hufvudstadens märer en dejeuner. Vendomeplatsen och de ställningar, som voro uppresta utanför husen, voro så fullsatta med folk, att trupparne med möda kunde marschera fram. Julidekorerade och soldater i det gamla Kejserl. gardets uniform omgåfso foten af segerkolonnen, sony var smyckad med blomsterguirlander och kransar. Ofvanpå kolonnen vid Napolcons staty stodo, några veteraner, som vid ett gifvet I tecken skulle låta det täckelse falla, bvarmed den var höljd. Så snart nationalgardet formerat sig till defilering, steg Konungen till häst, och tog med båda prinsarne sin plats framför kolonnen. På gifvet tecken af handelsministern, under trummors och trumpeters. dån, föll täckelset, och Napoleons staty: helsades. med enlusiastiska jubelrop af: lefve Kejsaren ! från den församlade folkmassan, nationalgardet och tgupparne. Konungen och hela. hans. svit blot