Aftonbladet – 12 augusti 1833, sida 2

ALA NLCK TI LIT WU LIUMIA a VERA 7 RAS MAKA ÅR att rubbas. — Vi ansågo ess icke böra gå Läsaren i förväg med några anmärkningar vid Hr Lagman Eychous, 1 sista Lördagsbladet införda, förklaring uti den bekanta Barn-processen. Vi förmoda, att hvar och en, som uppmärksamt genomläst skriften, funnit att den endast angår gossen Berggren, och innehåller ingenting rörande den uppenbaraste olagligheten i i KämnersRättens utslag, nemligen alt gossen Söderberg blifvit fälld åt saken, utan att hafva bekänt injör Rätta, och utan att vara bunden genom någon ordentlig bevisning. Denna olyckliga varelse, som alltså blifvit fälld till ett groft brott, af blott godtycke, och sedan befunnits oskyldig, har tyvärr redan undergått det nesliga str alfet. Orättvisan mot honom är consunimerad. Det måste vara smärtsamt alt känna sig vara dess upphof, — så framt icke en blind egoism döfvar den inre rösten. Läsningen af Hr Lagman Lychous förklaring lärer föga mildra opinionen om målet. Den som bland sina domskäl måste åberopa dylika barnsligheter, som att den anklagades moder visat en öfverdrifven benägenhet att orda, alt hon gifvit vinkar, och måst utvisas: att en liten skrifven lapp ) inkommit till den misstänkte i en rågskorpa. att ett annat barn (Rydman) bekräftat? () saken, O.s. v. — synes icke försvara en god sak. Hr Lagmannen tituJerar i hela förklaringen barnen för ynglingar ,; för att mildra intrycket af förfarandet mot dem; och hvad vittnar denna förvexling af benämningen? Aro dylika hokus pokus passande i en domares förklaring? De skäl, som åberopats mot gossen Berggren, vittna icke det ringaste mot det yngre barnet, Söderbirg. Emot detta finnes icke den ringaste. bevisning. Den bekännelse det gjort för Polisbetjenipgen har det enständigt återkallat inför Rätten, der icke något direkt tvång var att frukta; och hkväl har Domaren icke misstänkt beskaflenheten af bekännelsen inför Polisbetjenterna!. Detta förfarande visar icke särdeles menniskokännedom, — och ännu mindre lagvett). v———— AA