Aftonbladet – 10 augusti 1833, sida 3

inställd, förmälde Bergren att hon, Nhättarer Evik Strömbergs Enka, Christina Andersdotter, icke var den person, som af honom emottagit en del af tjufgodset, men att den af Berggren: ommämnda hustrun Strömberg skulle vara em qvinna, längre till växt och af ett yngre utseende, än den inför Rätten komna enkan Strömberg: att icke blott vid första förhöret redegjorde ynglingen Berggren, huruledes han begått stölden, i sällskap med ynglingen Söderberg, än ock förblef vid samma bekännelse vid de öfrige förhören , ehuru han, vid början af det andra i ordningen sökte återtaga hvad han förut vidgått, men innan förhörets slut upprepade, rörd af de föreställningar han af Rätten fick om sin skyldighet alt tala sanning, den bekännelse han förut gjort om stöldenz att å sistomnämnde dag var undertecknad, tältens Ordförande, icke tillstädes, i anseende till en företagen resa till Färentuna Tingsplats å Svartsjö: att under förhören visade hustrur Berggren en öfverdrifven benägenhet, att orda och gifva vinkar åt sin tilltalade sor, hvilket ofta föranlät Rätten att utvisa henne till förmaket: att under det första förhöret upptäcktes, att hustru Berggren fått tillfälle, att uti en till sonen i fangelserummet insänd rågskorpa insmyga en liten skrifven lapp, hvars innehåll, efter målsägarens eller rättare hennes nu mera blifne mans, Polis-Uppsyningsmannen Pehr Olof Påhlsons uppgift, skall hafva varit, att sonen borde neka till brottet och ej emtala, hvarest de stulne persedlarne funnos, hvilken -skrifna lapp, hvars tillkomst och hemliga vexling emellan hustru Berggren och hennes son, af dessa begge erkändes, såsom uti fängelserummet sönderrifven icke kunnat igenfinnask att Rätten icke iinderlät, att noga-efterforska, huruvida något trug eller hotelse kunde kafva föraoledt ynglingen Berggren till den gjorda bekännelsen: att den af ynglingen Berggren, när han den enda gången försökte återtaga bekännelsen, til vittne derom att han skulle hafva blifvit tvungen till bekännelse, åberopade person, hvilken Berggren förebar skola kunna intyga att Fångknekten Sjöblom, i sistomförmälde hänseende, förnärmat Berggren, deremot förklarade Berggrens, uppgift för osannfärdig: att sedan, uppä målsäganden Påhlsons begäran, ynglingen Johan Fredrik Rydman blifvit till Rätten inkallad, bekräftade äfven denne yngling, att ynglingen Berggren vid det ifrågavarande tillfället slagit sönder en fönsterruta uti Påhlssons och dess hustrus hemvist, derefter krupit in i rummet och, efter någon stund, Aterxommit med ett eller två knyten samt ett skrin: att jemväl den emständighet, att yuvglingen Berggren, sedan han i häkte kom, kurnat, då han nästföljande dag blef, under bevakning, förd till det hus, dev stölden timat, noga utvisa de draglådor och andra platser; ivarest de bortstulna sakerna legat förvarade, saf trovärdighet åt Berggrens bekännelse: att cke ringa stöd åt denna senare, fanns i det örhållande att ynglingen Säderberg, som tagit sig att vakta en åkaren Andersson tillrörig ko, hvilken betat å den plats, som var i srannskapet med Påhlssons och dess hustrus soning, något efter det stölden skedde, trodde 1 is kunna lemna dessa honom gifna uppdrag