modesti svarade han på sina landsmäns lifliiga bifallsyttrivgar: Vårt arbete är ganska ofullkomligt; men hvad kunde ni vänta af oss? Betrakta våv arme; ni skall hos den upptäcka spår efter de kedjor, dem vi sönderbrutit. En månad scnare gick jag förbi hamnen ji Smyrna, der en enkelt klädd ung man, med ödmjuk hållning och affärsmin, föll mig itgat. Icke utan möda igenkände jag i honom den Karaiskak i jag selt på teaterns; han var här åter uppstånden i en ärlig fikonoch russinhandlares skepelse. Han betalte sin karatsch ordentligt, och utan att han behöfde säga mig det, förstod jag ganska väl, att han icke, åt sitt öfverhufvud, stadens pascha, öfverlemnpat nägot exemplar af sin tragedi, såsom bland poeter är brukligt.