Skolorna utgick, Cnuru dess Didrag tll dcesammas upprätthållande togs i noggran beräkning. Allmogen nu för tiden och dess belägenhet skildrar han deremot i följande drag: Att Svenska allmogen, i förhållande till dess lörmögenhets omständigheter, länge varit och ännu är den klass, som drager den största och tyngsta andelen af statsbördan, det är en sanning, som den länge insett och med tålamod fördragit, emedan den vet, att större delen af detta förhållande grundar sig på bestående samhälls-kontrakt och författningar, småningom tillkomna mest genom dess egen eftergif venhet, uttryckt genom ombud, hvilka någon gång saknat insigter och mod nog att öppet uttala sanningen, och att till ett annat fälts bearbetande, än det bonden med svett och möda odlar, återförvisa dem, hvilka blott på det allmännas bekostnad önskat befordra sina afsigter, eller genomdrifva mindre nyttiga planer. Förf. vill dock i detta nu anmärkta afseendet icke vara någon olycksprofet, utan endast med det mått af urskiljning, som blifvit hans del, angifva det villkor, som han förmodar vara oundgängligt för Allmogens bestånd, och vågar således för egen del tro: att, ehuru de olägenheter och bördor, hvilka nu vidlåda större delen af vårt jordbruk, äro genom deras ojemna fördelning oändligen tryckande, de dock ännu möjligen skulle kunna tålas, om allenast Allmogen genom en stigande upplysning kunde komma i tillfälle att sjelf undanrödja de betydligare af de hinder, som motarbeta dess anständiga förkofran; om den mera allmänt innehade den bildning, att den kunde inse skadan af en planlöst bedrifven hushållning, och i stället tillegna sig fördelarna af ett förbättradt jordbrukssätt och em eller annan lönande binäring; om den kunde undgå att af begäret till onyttiga förströelser och starka drycker låta sig taxeras till vida högre belopp än skattebidragen utgöra; och om slutligen förutfattade begrepp hos många, som tro sig tillhöra de bildade klasserna, icke vore mäktiga nog att nedtrycka bonden i stoftet, hvarest ock alltför många kräla utan några utsigter och utan hopp. Inträffar nu detta förhållande verkligen på vår Allmoge, och bör eller skall den biträdas för att komma i ett lyckligare läge, så är det ju endast af en för dess behof afpassad och redbar upplysning, som man kan vänta, att denna närande del af samhället skall återvinna dess ordentliga verksamhet och rätta begagnaudet af dess krafter. Tutet annat medel kan alfvärja de favor, för hvilka: okunnigheten alltd är blottställd, eller åt jordbruks-näringen sifra det anseende och den fullkomning, som Starens sanna fördel bjuder att befrämja , ej eller åt dess idkare det materiella välstånd, som är så nödvändigt, om: de med omtanka och drift skola kunna sköta sitt värf, ega någet 1 behåll för oförmodadt påkommande nändeber, och med egen och de sinas bergning kanna förena utgifterna för Slatens behof. Den underligsenhet i alla företag, som mindre beror al gammal vana, än af den frilt verkande viljan; de misstag och förledelser, som vår Alimose i Iera afseenden är underkostad, det lä. oe t U bod oc. hlhvarntt Hälle händer föl förtära nnegn RR