på munnen åt alla teorier. För att förbereda kontrarevolutionen och göra gemensam sak med: de absoluta hofven, borde doktrinärerne och deras anhang framför allt åter upphbränna den. trefärgade fanan, såsom de gjorde 1914 och 1515. Ministrarne hafva velat visa sig artige emot den heliga alliansen, de hafva åtagit sig att qväfva våra liberala isder och afväpna vidundret: pro-. pagandan. Men de, som åtagit sig dessa förbindelser, hafva sjelfva utgått ur national-suveränetetens sköte, och det visar sig redan, att de icke äro vuxne företaget att hämma följderne af den princip, hvilken de hafva att tacka för allt hvad de äga, allt hvad de äro. Under vestaurationen hafva vi hela femton åren hållit tillgodo med det förödmjukande koncessions-system, som vanärat vår ulländska politik. Vi visste att det af restaurationen var konseqvent. hbandladt, att hänga fast vid ett sådant system. Nu deremot, dåvi återvunnit medvetandet af vår oafhängighet, nu blir det allt mer och mer omöjligt, alt längre tåla detta förnedrande af nationalkraften. Är det icke en motsägelse, om man å ena sidan, inför den utländska diplomatien, slösar med de allraunderdånigaste försäkringar om den oinskränktaste kärlek till freden om vilifarighet och tillgifvenhet, under det man å andra sidan uppreser Napoleons staty, såsom en hufvudsaklig beståndsdel af Julifesten, och med frihetens symbol förmäler den eröfrande revolutionens sinnebild? Vi studerade 1 går sinnesstämningen hos folket, som hade församlat sig för att beskåda statyens upphissande. Det ges menniskor, hvilkas hufvud är så jemmerligt organiseradt, att de ej kunna begripa Napoleons popularitet. De se i denna historiska jättegestalt endast en vanlig lycksökare, en förtryckare, en despot, och derjemte skaparen af centralisationssystemet. Men folket med sin riktiga takt bar fällt en helt annan dom öfver honom. I dess ögon är Napoleon det lefvande uttrycket af revolutionen, ty ehuru han hämmade den inre friheten, så skedde detta blott för att gifva hans kraftyttringar emot Europa ett större eftertryck. Och hvad tänka de utländska kabinetterna derom? Alldeles detsamma som Franska folket! Napoleens staty betecknar i deras ögon principen af folkval i motsats emot legitimiteten, och aldrig skola de förmå sig att nalkas en nation, som äger dylika minnen, som är stolt deröfver, och som förstår tvinga sina ministrar, att hembära dessa minnen en så lysande hyllning. Monitören motsäger ryktet om en ytterligare afsättning och omflyttning af en mängd prefekter. Endast i tvenne departementer hafva ambyten ägt rum, utom de redan förut bekanta, och det officiella bladet försäkrar alt inga tlere äro i fråga. Krissministeens adpuant, öfverste löjtnant Guillot, bar afsått i en beskickning till Lissabon, om bord på briggen Capricieuse, hvilken den 19 afseglade från Brest. Han skall medföra oficiella underrattelser om Donna Marias erkännande af Fransyska regeringen, men hafva befallning att vänta med dess prodiicerande, vill dess de konstitutionel af Lissa 2 kommit i besittning hon. Erkehbiskopen af Paris har i ett civkulär till 1 CM A 1