TAVERNIERS ÅSKLEDANDE PELARE OCH MASTER. Doktor Alecibiades Tavernier reste åren 1815 -— 18623, då pesten och koleran ömsom hemsökte olken, gevom en stor del af Asien och Afrika. Ofta och länge uppehöll han sig bland de gästria Nomadiska horderna, och saknade derunler icke tillfällen, att göra observationer öfver Hektricitetens verkan på klimat och väderlek, älvensom på innevånarnes helsotillstånd Om tessa observåtioner gåfvo honom första idden al upptäckten af isens läkedomskraft såsom en stektvisk lifvande princip i de ohyggligaste af! alla sjukdomar, pest och kolera, så var det ot — fysikaliskt lekverk, en elektrisk drake nldad af fogelfjedrar och vaxtaft, prydd med en uddig krona af tunt mässingsbleck, från hvars svans några trådar af samma metall nedhängde, som ingaf honom första tanken till en uy afledare af åska och hagel. På en på åskmoln ganska rik slätt i Mongoliska Tartariet hade han sjelf förfärdigat åt sig denna elektriska drake. Han lät honom upstiga på en betydlig böjd i den af elektriskt ämne fylida ätmosferen. Knapt hade den stigit dit upp, förr än den taggiga kronan, äfvensom de nedbängande trådarne, strålade af färgade lågor; wan hörde ett starkt åskdunder, ovädret tystriade och förvandlades till ett sakta regn. Doktor Tavernier öfvertänkte vidare det lika så förvånande som glädjande resultatet. Den rörliga draken förvandlades till en fast pelare, en tagsig krona af starkt förgyld koppar sattes på spetsen, och från henne lindades en konduklör af samma metall spiralformigt omkring pelaren ända ned — till jorden. Uppfinnaren försäkrar, alt en sådan 200 fot hög pelare med en krona, som rörde sig i horizontal rotation, som, ulom den yltersta och högsta perpendikualära spetsen, har åtta divergerande spetsar, sem i alla rigtningar uppsamla det elektriska fiuidum och är smidd af en metall som icke oxiderar i vädret, såsom jernet på den Frankluska åskledarn, är tillräcklig att, på ett af stånd afen fjerndels fransysk mil i omkrets, gifva skydd emot åskmolnens explosioner, ja ban tror till och med, att, om man reste den dubbeli så hög, inneslöt den i ett torn och omgaf den med en skyddande balustrad, sådan som ban fåt bygga den i Ispahan på Sechachens befallning, så skulle denna byggnad, en obelisk med en förgyld vidt omkring strålande rörlig krona, icke allenast vara ett skygd emot oväedrets härjningar utan äfven utgöra en hel stads orydnad. Den på ett sådant sätt uppförda. och för städer och byar beräknade blixt-kronan kallar vppfinnaren Colenne antifoudroyante 4lcibiade, men utan särskild byggnad, och för att med ringa kostnad använda henne på skepp och i