men att då en ändring af representations-sältet endast för några få medförde) minskade fördelar på utvidgningen af de flestas, blefve brytningen mindre farlig än nyttig; samt slutligen, att tiden för en förändring tillväckligen visar sig vara imne, då alla fria folk bemöda sig att tillvägabringa reformer, till åstadkommande af elt proportioneradt förhållande mellan rittigheter och skyldigheter, under hänsecude tWl olika funktioner i staten ). Men på hvad sätt tillvägabringa detta proportionerade förhållande? — fråga genast amatörerne af det gamla. Jag vill svara efter den erkla billighetsregeln: att då hverje medlem af elt samhälle, i sin mon, befordrar samma samhälles bestånd genom sina större eller mindre skaltebidrag, bör den också i samnia man äga rättighet alt yltra sig öfver samma medeis användande d. v. s. dfver samhällsstyrelsens ätgärders men då en bel folkmassa ej han deltaga i ett val, emedan oordning och pass:oners ulbrott så lätt blifva följder ederaf, måste ett ändamålsenlist minimum af skaltebidrag utstakas för rättigheten att vaälja — FValbarhet åter, eller rättigheten att blifva folkrepresentant , bör ej vara imskränkt inom detta minimnm, emedan denna rätt endast bör öga Sin grund i folkets förtroende iuom valdistviktet. Af folkrepresentanterne borde från hvarje distrikt skickas lika många i förhållande til folkmängden. Deras aflöning borde bestämmas före valen; och den