KALELDOSKOR SOUVENIRS DE LA POLOGNE. (ur en resandes bref från Paris). — Jag inträddei ett läse-kabinett, och händelsevis föll mig i handen tredje nummern af denna tidsskrift. Det är omöjligt, att läsa en mera röraude berättelse än den, som här innehålles på endast tre sidor. Författaren skildrar deri det hårda öde, som träffade Polackarne wid Pulavi och Furstinnan Czartoryzkas moderliga omsorg för sima olyckliga landsmän. Dervid är fogadt ett kopparstick, föreställande furstinnan, huru Hon i sin praktfulla salong herbergerar de stupades enkor och barn, samt sköter de sårade. Ilir ett ögonblick ensam i remmet anställde jag mina betraktelser öfver Polackarna, som långt från sin hembygd yttra vida mer nationalkänsla , än månget annat folk, som stannat qvar i sitt fädgroesland. De almosor, som Frankrike gifver dem, knapt tili räckliga för en torftig utkomst, använda de till hälften, för att, sedan c le nedlagt svärden, ännr som skriftställare förherrliga sin foster hygds namn. Detta lands ära besjunga i Paris Pohlska skalder; Pohlska litteratörer af alla slag instämma deri. Pohlska konstnärer egna sin talang åt samma ändamål, och jag går HÅ för långt, om jag påstår, att Pohlea på flera år icke hemma gjort så mycket för litteratur och konst, som ett ringa antal af dess söner här utlandet ästadk ommer.