Aftonbladet – 29 juli 1833, sida 2

ee OVER OO YTLIG I vård mogna til en välgörande frukt. Sådant är I våra dagar måhända lättare än någonsin förut, emedan bildningens resultater äro allmännare spridda, högre yrkade och stå i harmoni med den fria och sjelfständiga menniskotankan. En regering måste i våra dagar icke blott föra en medeltids eller en asiatisk styrelse, bos hvilken också kan träffas mycken välvilja och rättvisa, utan en det 19:de århundrades styrelse efter dess vackraste hbegrepp. : Man talar om de konstitutionsdockor, som några Tyska regeringar framstäldt åt srna mnationer till en ögonfägnad, och som de trodde folken skulle åtnöjas att betrakta, under det de sjelfva skulle obehindradt få hålla i trådarne hvarmed maricnelterne sattes i rörelse. Men då folken sjelfva ville fatta i dessa trådar, förskräcktes Regeringarna. Då folken dervid ull en början röjde någoa brist på öfning och skicklighet, ropade man slrax: se huru de bära sig åt! se huru ringa anlag de hafve titl friheten! Den Franska revolutionens ohyggligheter och Ludvig XVI:s personliga fromhet utgöra ett rikt varieradt, och i oändlighet repeteradt, tema för alla frihetens fiender. Att Ludvig XVI för ingen del var despot, att han tvertom hade välvilja för sitt folk, är en bekant sak. Men hans historia är en oförgätlig lexa för styrelserna, på hvilken man aldrig nog kan fästa deras uppmärksamhet. Han föll under bördan af sina fäders synder. Sådan är det Politiska ondas historia. Straffet för dess begående hemsökes på barn, och barnabarn. Sträng och tung är denna dom af den eviga rättfärdigheten. Det blödiga menniskosinnet qvider och klagar och uppgifves derunder; men forskaren erkänner i detta förhållande den högre verldsordningens Nemesis. -Furstarne kunna ej mer än folken klaga öfver hennes stratfande hand. — Om Spanien i denna stund är försänkt i ett tillstånd af vantrefnad och förakt, som nästan utplånat dess namn från listan af Europas stater, så härrör detta icke ovilkorligen deraf, att de nuvarande Spanjorerne äro underlägsna sina fäder, eller deraf, att Konung Ferdinand är sämre än flere af hans föregångare. Månne icke anblicken af detta lands scnare lidanden väcker ett varnande minne af de blodsynder, som hvila på dess medvetande? Det påminner om inqvisitionens offer, om de millionvis slagtade Indianerne, om de förjagade Morernas blodstårar, som samlat sig öfver deras bödlars fädernesland, och efter skriftens ord utkräfva hämd på deras barn och barnabarn. — Föregäfves onmärka dessa, att de äro oskyldiga deri, att de i senare år mildt behandlat de Gqvarlelvande Indianerae, att ingqvisitionen cj mer bränner kättares de Jida af de blodskulder, som vidlåda arfvet efter deras fäder. Så hade Ludvig XVI emottagit arfvet af sina företrädares våldsamma missbvr laster och eklokhet; och hans skuld för svaga alt afhasta sis denna hört han för ett sådant ändamål gjorde, alt lyckas deri, men nos att nåskvnde