Aftonbladet – 29 juli 1833, sida 2

UTRIKES. v ENGLAND. Engelska bladen meddela en sällsam korresponudens emelian Herr J. M. Doyle och Amiral Sartorius. Det är bekant, att, under Amiralens stridigheter med Don Pedro, hade denne givit Doyle befallning att arrestera Sartorius. I stället lät denne sednare arrestera Doyie. Härföre begärde Doyle, i sin första skrifvelise, upprättelse, och Amiralen svarade med förebråelsen att Doyle onödigtvis befattar sig med den fatala kommissionen att häkta en man, hos hvilken hän stod i förbindelse. Om för öfrigt. — tillägger Amiralen — mitt uppförande, enligt mina sjöoflicerares vitsord, ej hållit sig inom behöriga skranker, så är jag beredd att när. som helst möta Herr Doyle för att på ridderligt maner afgöra saken. — Hr Doyle svarade, att Amiral Sartorius skulle anse sig som hade han af Doyle fålt stut med hundpiskan; ty endast detta återstode för Amiralen, sedan han aflägspat sig från sina bedrifters skådeplats. Ville han emedlertid besluta sig, att resa till Frankrike, så skulle det fägna Hr Doyle att råka honom vid slottet da oz. — The Times råder Amiralen att svara: Herr Doyle må anse sig, som lade Sarlorius ränt värjan igenom hans mage. Len oenighet, som flera år ägt rum emellan tvenne af den Kongl. Familjens medleinmar, Hertigarne af Cumberland och Sussex, synes vara bilagd, och de begge bröderna spisade nyligen tillsamman, dagen efter den ryktbara process, hvaruti Hertigen af Cumberland vederlade det emot honom uppkomna ryktet om ett begånget mord. Hertigen inställde sig personligen inför Domstolen. I en flygskrått var han angifven, att hafva mördat en af sina betjenter, vid namn Sellis, som skulle hafva öfverraskat Hertigen under begåendet af ett skändligt brott. Hertigen förklaj rade saken så, att Sellis sökt lönnmörda honom, och att Hertigen -med möda räddat sig. I förtviflan häröfver skulle Sellis sedan hafva afhändt sig lifvet. PORTUGAL. En handtverkare blef nyligen afrättad i Lissabon, derföre att han hulpit några personer att fly till Oporto. Han skulle hängas; men som bödeln låg ij koleran, blef delingventen skjuten. — Han dog oförskräckt, och gick med så starka steg till afrättsplatsen, att de korpujenta och dästa munkarne med största möda orkade medfölia. Svettiga och flåsande wvara!