Aftonbladet – 27 juli 1833, sida 3

Oratt Lp sla FPCALalalloneFr ROS SLYTELSCFEIG I Minerva tror alt de haft det, och anför. som bevis morden i Rhodez; den första Franska Revolutionens ytterligheter3 den andras obehöflighet: propagandismen hos.de liberala ; Regeringarnas allmänna frisinnighet, mildhet och liberalitet nu emot fordom; folkens nun förhöjda anspråk, jemförda med hvad de fordom fördrogo at sina furstar o. s. v. Vi skola efter hvarandra upptaga dessa argumenter, och i korthet undersöka dessas halt. Kanhända skall Minerva icke öppet våga älva oss, då vi som grund för vårt räsonnement lägga den sats, som en i alla hänseenden legitim Monark, Fredrik den store, var bland de första att yrka: Regenterna äro statens tjenare, och styrelserna äro tll för folken: cke tvertom. Deraf måste följa, det nationerna äga rält att fordra förståndiga lagar, och lessas helgd; att fordra måttliga skatter och devas jemna fördelning; alt fordra tankefriket, yttrande rätt, säkerhet till person och egendom, amt en egen röst öfver egna angelägenheter: ned ett ord dessa tidens fordringar, som vanlisen kallas liberalism. För den menskliga ordningens skull medge vi dock, att ide böra forIras med hofsamhbet, att de böra fordras med ord: förr än med handling. Vi medge att liveralismen kunde hafva orätt i sättet, om den, ett land som länge suckat under absolutismens ;k, och der missbruken blifvit häfdvunna, i tillet att fogligt anhålla om det rätta, organierade mystiska samfund, i hemlighet utbredde ina satser, och då dessa funnit tillräckliga använgare, ulbröt som en mina, kullstörtande allt let bestående, den absoluta styrelsen med dess of, dess faworiter, dess legda skribenter, dess vaster, korporationer, privilegier, och allt hvad len faderliga styrelsens attivalj innehåller. Denia kan möjligvis, efter en lång besittning, ha ätt ait tillgodonjuta uppsägning och fardag, nnan den vräkes ifrån sin besittning, Men äl ren detta fel har man ej att förebrå liberaismen, Hon har öfverallt börjat med att råda, lära ;ch varna; men styrelserna ha öfverallt börjat ned att betrakta dessa rådgifvare och varnare åsom illasinnade, såsom upprorspredikanter, eller på sin höjd fördragit dem såsom onyttisa teorister. De maktägande hafva ansett sig llt för upphöjda för att lära något af folket. Man betrakte det förra århundradet före ranska revolutionen, och skåde omkring sig i åra dagar! Öfverallt skall man finna detta örhållande mer eller mindre skarpt framträda, u större skillnaden var emellan det bestående amhällsskicket, och tänkarens hegrepp om huru let korde vara. Endast der, hvarest man påagt yttrandet ovillkorliga bojor, men ej kunvat qväfvattankan, har denna alstrat denna liperalismens afart, som man benämt Carbowarism. Hon må behålla detta namn denna remliga sekt, som, mera rådfrågande sina sanuiniska önskningar, än möjligheten att realisera lem, velat påskynda reformer hvartill ina elementer fannos, hvarken hos massan unler dem, eller hos de maktägande öfver dem? om denna obekantskap med ver skligheten föredt till misslyckade revolutiossförsök, hvari Allan sola OA AAhL ram blbanhända Ithlansl