Aftonbladet – 27 juli 1833, sida 1

DEBATT I ENGELSKA UNDERHUSET RÖRANDE POLSKA ANGELÄGENHETERNE. (Slut från N:o 170). Lord Palmerston trodde icke att Hr Fergusson behöfde någon undskyllan för sin motion; ty äfven han kände intet ämne, som ägde större anspråk att fästa uppmärksamheten hos en :Engelsk församling, eller som mera talade till dess känsla, än en nations öde, hvilken i så hög grad utmärkte sig genom tapperhet, uppoffring och lidande. Ide flesta skäl, ja nästan i alla, dem hans aktningsvärda vän framställt, instämde han gerna med honom. Det är en sanning, att Konungariket Polen icke af ålder utgjort en del af Ryska riket — dess besittning af Polen grundade sig icke på ett långvarigt innehafvande, det daterade sig från Wienertraktaten, och grundade sig på Europas sanktion. Brittiska regeringen kände derföre sanska väl, att bon, såsom en af de kontraherande delarne, hade rättighet att hysa och uttala en egen mening öfver hvarje kandling, som innefattade en afvikelse från de grundsatser, hon, jemte de andra kontrahenterne, förbundit sig att följa. Första artikeln i nämnde traktat stadgade, att Konungariket Polen genom sin författning vore eskiljaktigt förenadt med Ryssland; och om man uppmanade talaren att förklara betydelsen af denna artikel, så skulle han göra det sålunda: den konstitution, sem i kraft häraf kommer att tilldelas Polen, utgör, huru den ock må vara beskaffad, det band, som förenar denna nation med Ryssland, Talaren hyste alldeles intet tvifvelsmål, att ju den författning Kejsar Alexander gifvit Polen, i följd af denna traktat, varit ansedd och måste anses hvila på sanktionen af densamma, och att Ryssland derföre vore förpligtadt till dess upprätthållande. Från denna förpligtelse befriades icke Ryska regeringen ens genom Polackarnes uppror. Talaren förmådde icke inse och kunde aldrig drifva den satsen, att en folkresning (och man må ej förgäta alt Ryska regeringen i alla sina proklamationer påstått, att Polska upproret blott var partielt, och att icke hela nationen tog del