Aftonbladet – 22 juli 1833, sida 2

Ika att besvara dem, emedan den mellanliggande strömmen, öfver hvilken hon redan andra dagen, emot allas förmodan, 1 ganska djupt vatten hade vadat, öfverröstade med sitt brusande den spädas rop. Hennes belägenhet blef nu allt mer och mer ömhkelig, och hon ansågs af alla förlorad, helst väderleken var högst oblid Et svår, så att snön till och med i 2:ne dagar I aldeles höljde marken. Man upphörde ock efI 9 dygns förlopp alldeles att vidare söka henne, och husbonden skyndade fram till Socknen med den bedröfliga underrättelsen till föräldrama: Flickan tilibringade emedlertid nätterIna i några slogkojor, som hon anträffade, der. I hon gjorde upp eld, och om dagarna gick hon ut för att söka efter väg, dock utan att finna någon. Hon ansåg slutligen sig sjelf förlorad och tillbringade långa stunder i gråt, lidande, efter egen berättelse, mer af köld än af hunger. Isynnerhet voro de 2:ne sista nätterna för henne fasansfulla, då hon ej mer kunde få någon eld, emedan flintan var aldeles förnött. Sluteligen, när hennes elände var stiget till sin höjd och hennes krafter voro nära medtagna, framkom hon, lik en skugga, till Qvarnberg, en by i Finnmarken, belägen 5 mil ifrån Orsa kyrka, den 20 Juni, efter att hafva tillbringat 15 dygn i skogen, utan annan föda än blåbärsris och några nära förtorkade lingon, som här och der ännu funnos. En ovanlig sömn synes mycket hafva bidragit att styrka henne, emedan hon sjelf vid återkomsten icke trodde sig hafva varit borta öfver 6 dygn. Efter en och en half veckas tid blef hon så mycket återställd, att hon kunde återvända hem. Den långa hunger hon uthärdat tycktes ej i början medföra någon olägenhet, men sedan har hon börjat lida af svullnad i magen och lederna, dock, som det synes, utan fara för belsans fullkomliga återvinvande. Denna sorgliga händelse verkade det intryck hos flickans busbondefolk, att de ofver sommaren öfvergifvit sitt nybygge, emedan de icke der funno någon trefnad. Deremot föreställe man sig de stackars föräldrarnes glädje, då dei sin famn fingo trycka det förlorade barnet, hvilket de såsom dödt begråtit, utan att knapt vilja låta hugsvala sig. (Kopparbergs Läns Tidning). LITTERATUR.