ARUNNC ICIOUNAS LIL OT ULLDAIS AS UVI UVIALTITa UTN varpå, såsom exempel, nämnas mål som angå abriksvarors stämpling. Hvem vet icke att örliknings-Bätterne afvika från sin bestämnelse, om de företaga sig att genom bilägguingsförsök förekomma åtalandet af förbryteler, hvilkas, af allmänna Lagen anbefallda, veifrande snarare bör befordras än hindras? Vid hestämmandet af de fora, emellan vilka de till öfverflyttning bestämda Halllättsmålen skulle fördelas, hafva Herrar Komniterade helt enkelt föreslagit en tillämpning f lagens i allmänhet stadgade grunder. Skuldordringsmål skulle, enligt denna princip, böra ill den rätt der svaranden bor och är manalsskiyifven, ehuru aflägsen den än vore från le fabriker och manufakturer, der fordringen att sitt upphof, och alltså lättast kunde utedas; åtal för brott mot Hallordningen skulle inställas der brotten skett, hvilket låter temigen konseqvent tills, vid närmare undersökling, man finner att Herrar Kommitterade Jelfva afvikit från sin grundsats. De hafva . ex, föreslagit att dylika förbrytelser, vid abriker i granskapet af Stockholm, skulle, ned förbigående af Härads-Rätterne, upptagas rid Stadens Kämners-Rätt; och denna Rätt olefve alltså ett privilegieradt forum för dessa nål, — Detta synes mindre konseqvent, då nan förut klandrat tillvaron af en privilegiead Domstol! för Hallrättsmålen. Lika oförmodadt var Herrar Kommitterades öreslagna stadgande, att Hall-Rätterne skulle de mindre, så kallade Polismålen, utgöra en dmonitions-domstol. Om man vill undvika nödiga omvägar, synes varnandet lämpligast öra anförtros den domstol, som fått domsrätt sjelfva saken. Herrar Kommitterade hafva värvid icke besinnat, att då Holl-Rätten icke inge ransaka uti detta slags mål, kunde den cke eller tillförlitligt bedöma angifvelsernas valt, eller den tilltalades felaktighet. — Men tt varningsåtgärder af en auktoritet, som famar i mörker om den tilltalades brottslighet amt saknar makt att ålägga honom ett enda ;res ansvar, skulle få föga eftertryck, lärer var och en inse, Utom detta kunde äfven erinras, dels om len tidspillan som skulle uppkomma för fabriksarhetare genom resor till de ofta aflägsna Häradsoch Lagmanstingen, den parterne ofia under flere dagars sysslolöshet få afbida påropandet af sina mål: dels om långsamheten af den lagskipning, som passerar Lrgmans-Rätterne, hvilka blott en gång om året sammanträda: och dels om svårigheten för dessa domstolar, att skärskåda mål, som erfordra kännedom af fabrikshandteringen för att rätt bedöma, med mera som af andra blifvit anmärkt. Bland andra besynnerliga nyheter i det underdåniza projektet företer sig särdeles den föreslagna metoden att, genom Kongl. KommerseKollegium, disponera de öfverskott, som af Hallverkets inkomster kunna uppkomma. — 1770 års Hall-Ordning föreskrifver, i första artikeln 3 S., att endast Fabriks-Societeternt, ecnom sina deputerade, äga, i samiåd med Hali-Rätten, använda dessa öfverskott sill Fabrikörernes gagn, hvilket stadgande stödjer sig