Aftonbladet – 17 juli 1833, sida 3

svalkar ned sitt kblora vatten: mången blomrik äng. Liljan lutar sig vid klippan sorgsen, blick på kind — I dess grannskop skymtar sippan;y kysst af vårens vind. Fjäriln i den blomkalk domnat, i hvars famn bar njöt; Trötta dufvan ljuft bar somnat vid sin makas sköt. Uppå bladen daggen glindrar och i blomstrens krans — Uti droppens spegel lindrar stjernansihulda glans. — Men det evda, som jag saknar, är en flicka öm, Som gör verklig, när jag vaknar, en lycksalig dröm.