Aftonbladet – 17 juli 1833, sida 3

ee SV Ilnnnsnsns!sLLLnLtLtLLHOOSOI FF SIM Mmm nn MU Um I ÄMM -omwm m——r—--——--— —— — H — VLWO —Rrn OO VV SV tt — nn —— —— de. Denna process var redan: anhängig före Julirevolätiöngn, och det var temligen naturligt, att den imed oblida ögon ansågs af presterskapet, af bofvet, ja af sjelfva domstolen. Abbe Dumonteils ansökning förkastades af Apellations-Rätten i Paris. Men då den klagande icke ville erkänna ofelbarheten af denna dom, som förstörde hans dyrbaraste frihet, eller deraf låta öfvertyga sig att han hade ovrältt,, vände han sig med besvär till högsta Instansen, Kasstionsdomstolen, Kassations-Rådet Bernard de Renner föredrog saken, och ådagalade otvetydigt sin åsigt om ansökningens rällmätighet, hvilken han äfven stödde på faktiska och ganska klara grunder. Derefter tog General-Prokuratorn Dupin till ordet och utvecklade i en Högst intressant och upplysande, samt på historien stödd deduktion lagligheten af Dumonteils äk tenskapsansökning. Han gick tillbaka till den historiska uppkomsten af förbuden mot preslers giftermål, hvilsa han visade endast härleda sig från politiska syften; han ådagalade att kvistendomens bud äfven som moralens icke förbjödo prester alt gifta siz, och att, om Kanoniska rätten och Kauscijernes föreskrifter än hade någonsin i Frankrike erhållit fullkomligt gällande kraft, de likväl endast vore användbara på verkliga prester, men ej på sådane personer, som formigen förklarat sig vilja öfvergifva presteståndet. fo synnerhet vore principen af 1791 års lag, som åtskiljer den religiösa och borgerliga lagen, äfvensom de n högre or andsatsen om menniskans och statsborgarens frihet, belt och håliet till klagandens förmon, hvaremot det öfverklagade utslaget på ett stöt ande sätt kvänkte dem, samt understödde kleretiets anspråk. Detta sanningens kraftiga språk behagade icke domstolen. Efter tre timmars öfverläggni ng förkastades ansökningen på den grund, att de kanoniska lagarne, som vore alt anse som landets lagar, förbjödo presters äktenskap. Genom detta utslag vann klereciet en ny koncession, och Erkebiskoppen af Paris kunde anse det som en liten ersättring för hvad. han, i Febroari 183t, lidit genom förstöringen af hans palats och den minskning af haus lön, som Deputerade Kamaren hi oslntal. Denna triumf torde dock svårligen blitva varaktig. Domstolens utslag gjorde ett allmänt obehagligt intryck. Bland sjelfva dess ledamöter hade stridiga meningar yppat sig, och det är lätt att bedömn, huruvida något, som så djupt ingriper i det medborgerliga lifvet. kan länge inför folkopinionen äga bestånd. Samma dag målet förevar vid domstolen, gafs på Theatre Francais en pjes, le Prest hylöre, hvaruti celibatsfrågan aflandfades såsem en thes, och hvilket stycke, ehurn i sig sjelf tråkigt, endast hade dagens händelse alt tacka för Sin framgång. N rn TT AT EEFTIMH EEE MT