Aftonbladet – 17 juli 1833, sida 1

sen n kl. 6 efterssiddagen. kens och Ostindiska kompagnietssaggelägenheter, och att genom previsoriska anordningar afbjelpa hvad som nu genast behöfver rättas och förbättras. Utom debatterne öfver Pudgeten, hvilka visserligen komma att upptäga en ej så ringa tid, hafva ministrarne dessutöm frågan om Irländska kyrkoreformen att drifva igenom i båda husen, hvilket ej heller torde vara så snart gjordt. Times hemställer derföre till de mest talträngda ledamöterne, att för det allmänna bästas skull betvinga sin talegåfva till nästa vår, så påkostande det ock kan förefalla dem, att göra en sådan uppoffring. Detta vere enda medlet att komma till ett snart slut med de saker, som nu äro undet öfverläggning. . Underhusets beslut rörande frågan om förnayande af bankens oktroy, innefattas i följande punkter: 1) att Engelska banken, under villkor som framdeles komma att närmare hestämmas, för en viss utsatt tid bibehålles, vid en del af de privilegier den nu äger. 2) Så länge banken fortfar att med rikets lagliga mynt inlösa sina utelöpande skuldsedlar, antingen sjelf eller genom sina filialbanker, skola dess sedlar gälla såsom laglig betalning för alla summor, hvilka icke öfverstiga fem L. 3) Under innevarande parlaments-session skall beslut fattas om återbetalande af fjerdedelen af statens skuld till banken. 4) Banken äget att, under tiden af dess blifvande oktroy, uppbära de ersättnings-medel, den hittills af staten tillgodonjutit för dess befattning med stats skulds-liqviderne och andra allmänna penningetransaktioner, dock med afdrag af 120,000 L. årligen. 5) Lagen, som inskränker räntan till 5 pict, skall ej mer vara gällande för vexlar, som icke äro utställde på längre tid än tre månader. 6) Alla banker, som utgifva sedlar att ivlösas vid uppvisandet, skola, i stället för stämpelafgiften, erlägga 7 shilling för hvarje 100 L., som sålunda sättas 1 omlopp. Den 2 Juli framlade Hr Grote i Underhuset en petition från flera af de äldsta och förmögnaste hus i London, hvilka drifva handel på Oporto. Deruti klagas öfver de stora förluster, för hvilka deras egendom på södra Dourostranden, till belopp af mer än i million L. sterling, är utsatt genom det krig, som sedan 10 månader föres der i trakten. Hela deras existens och förmåga att fortsätta sina handelsaffärer berodde derpå, alt regeringen toge något afgörande steg. De hade gjort sig all upptänklig möda att få utskeppa sina viner till England, men de hinder och svårigheter Mignelitiska styrelsen lade i vägen, hade gjort det omöjligt för dem, och de anhötllo derföre om Husets deltagande och unders!öd, för att rädda deras egendom ur detta osäkra och farliga läge. Lord Palmerston försäkrade Huset, att detta ämne icke undfallit regeringens uppmärksamhet; det vore endast svårt att noga bestämma sränserne ör Brittiske undersåtares rättigheter i detta hänseende, utan att det såge mr com om reser sen Aalveke från den neutralis