rättningen var ganska god, men allt tillagadt efter Grekiska bruket; spenvarm fårmjölk och Grekisk ost omvexlade med eldiga viner. Småningom blef sällskapet muntert; man drach skål på skål, och mången tog sig dristighete: uppå alt tillta!a sin eldiga, svartögda granne, ehuru ångestsvelten kom kbkonem i pannan a! svårigheten att bitta på ord. Efter måltiden: slut, hvarunder vi trakterades med tatfelmusik af tvänne Greker, hvaraf den ena spelade mandolin, den andra fiol, förenade sig flere Grekiska officerare att dansa deras omtyckta nationaldans; men som dess betydelse var oss o-bekant, och den icke, såsom det rälteligen borde vara, utfördes med blottade svärd, kunde vi icke följa den med särdeles intresse. Derefter gafs en dans, hvari fruntimmerne äfven deltogo. Musiken torde varit skön för en Greks öra, men oss föreföll den som ett charivari Snart blandade sig våra officerare i de dansandes rader, och nu valsades och galopperades, så det var lust och glädje åt. Vi hade mycket roligt åt de Grekiska skönheterna, för hvilka våra danser voro lika obekanta, som dera: för oss. Åskådarve, isynernet soldater och bönder, grufvade sig, då de sågo utlänninga: taga deras fruntiminer i handen och fatta dem om lifvet. De sköna tycktes likväl vara af annan tavuke. AÄndtligen togo vi afsked, och hade den afvun Isvärda lyckan, att samtliga fruntimren beledsagade oss på åsnor och mulåsno: åter till staden.