Aftonbladet – 16 juli 1833, sida 3

Lycklig Du, som kunde känna, Så med hela själen känna, Hvad Anakreon sjelf kände När han Gracers lyra slog, Att de bimlaburna toner, Som i Nordens drägt Du klädde, Dock med söderns värma tala Till hyart hjerta, till hyar själ. Ren, som Greklands skald, Du njutit Våren, Sommaren och Hösten Af ett lif, med trohet belgadt Åt allt Sannt och Skönt och Godt: Dock, än längte Du ej efter Kullens skydd! — De ungas kärlek Och de gamlas lof skall göra Vintrens dag för Dig så lugn. Derför bedja tusen hjertan Kärlekens och Sångens Fader, Ljusets, Lifvets Gud derofvan, Om Diu Iefnads sena slut. Att Din Sångmös gudastämma PDöfvade min vilda smärta — Och gjöt stilla ro i själen, Var dess ringaste triumf; Dock ur djupet af sitt hjerta Vågar ynglingen Dig bjuda Tacksamhetens affergåfva. Tag den Sveriges Tcos-skald! Letalis.