som älskar all om nalten förföljas af blodiza drömmar, och om dagen af rysningar, och deita till hör ju nu för tiden den äkta Romantiska bildningen! — skall skynda att köpa denna bek, som för blotta 3 Rdr Bko ger en sexhundradesjuttiofyra täta duodessidors dylik själatöda, således icke en styfver sidan, och dertill te kopparstick i i pläsning. ålen skämt för sig; denna skrift tillhör ju historien, och förtjenar under denna synpunkt verkligen uppmärksamhet, Mensklighetens lidande upptar bellagligtvis den större och märkbarare delen af dess hälder. Tänkaren frågar sig dervid: hvad har vållat detta lidande? Visserligen är naturen förfärlig och ödeläggande i sina hvälf: amgar, och bortsopar eller förkrossar menniskan liksom stoftkornet, när hon dervid kommer i hennes väss viserligen härja sjukdomar, pesismittor, missväxter, orkaner, ötfversvämningar, jordbäfningar och bya ic allt dessa jordens plågoris heta. Men hvad äro deras förstör iugar emot dem , som Lon anställer, då hon rasar emot sig sjelf? Huru få äro icke sjukdomens och naturfonomenernas ofter emot dem, som i seklers längd 1 AJ (ITE alla verklsdel: : id 1. late oc och öfver ia verlasöelars rymd slagtats al i relisions-fanatismen, af sektförtyranniet, följelsen, af kasternas berrsklystvad och egennytta, af alla dessa passioner, som slumra i menniskobiertats djup och uppstiga derur, när begäret, olunnioheten eller ögovblickets hän förelse framkalla dem 1 dagen och sälta dem i handling! Närvarande skett ehuru författad uian någon egentlig sidan plan, med föga kritik eller lyft: ing i stilen, gifver redan en aning om detta frublansvärda sammanbans. Men eo bot i detta ämne, skvifven af en verklig hitorisk filosof — ty i Historien ligger vishetens fö utsådt, så vidt det är ämnadt alt växa på jorden och dess säd att bergas af dödliga händer — skulle vara af lika mycken nytta för den plågade och sargade menskligheten, som berättelsen om en mä ingd medicinska rön är för Läkaren och fysiologen. Menniskan skulle deraf lära känna, icke blott det onda som qväljer henne, utan äfven få en aning om möjligheten af dess botande. Hon skulle lära insv, att det är henues egen okunnighet, hennes moraliska slapphet, bennes fördomar och djuriska förvillelser, som utgöra den fruktbara mark, hvarur tyrannicts, våldets och förderfvets giftiga planta kunnat uppväxa, och om hon sedan måst göda benne med sin svett, sina tårar och sitt blod, så är det likväl hon sjelf, som. fostrat dess första brodd, hvilken endast af förnuftets välde och en allmdnt utbredd upplysuivg kan uppryckas. PIPA A SARA AMIN AB UED V ASL FATTA ADA EST VARSE LATER LAR ET AE ARN TE ER RER SR en Pl lIoan Al att huofl frn ar Ks aAoktbh Alaa pt