Aftonbladet – 11 juli 1833, sida 1

Om MÖJLIGHETEN AF HYPOTEKSINRÄTTNINGAR FÖR PROVINSERNA, OCH SYNNERLIGEN FÖR SKÅNE. Andra artikeln. En hypoteksinrältning kan naturligtvis vara organiserad på mångfaldigt olika sätt, så väl till den särskilda eller gemensamma ansvarigheten, som sjelfva sättet för upplåning och utlåning. Hnafvudidden af de hypoteksinrättningar som finnas i Preussen och flere andra länder, och efter hvilkas mönster planen till den här föreslagna till större delen synes uppgjord, är trefaldig: dels att få de enskilda skulderna öfver flyttade på en allmän inrättning, der alltid ett visst belopp af fastighetens värde utan svårighet och fruktan för uppsägning kan få belånas, dels också förnämligast, att kunna amortera skulden genom en mindre årlig kapitalafbetalning jemte räntan. Det är häruti som å ena sidan den stora förmonen af dessa inrättningar består, men å andra sidan äfven faran deraf, om de icke ordnas med försigtighet, såsom nedanföre skall visas. I förra hänseendet uttrycker Förf, sig som det synes, sanska rikligt, att då en näring är skuldsalt, är denna illa vinst i närvarande för hållanden otillräcklig för att tjena till afbetalning å skulden; den även således till något annat, och ofta ull något onödigt; emedan, då icke nrättningar finnas i ett land, som göra de små öfverskotten fruktbara, är deras bevarande och besparande utan märkbart inflytande på hvars och ens ställning. För den som har 10,600 Rdr skuld är elt årligt öfverskott af 100 Rdr, eller af 1 proc. i ett sådant land icke i stånd att förbättra hans ställning. Han använder dem durföre heldre till alt göra sm lefnad beqvämare och angenämare, än alt bespara dem. Helt annat är förhållandet, om imrättaingar finnas, som absorbera alla dessa besparingar. Sådane små öfverskotter, som nu gå förlorade, hafva nemev en helt annan verkan, om de samlas till inilloner. Ty när desss årvugen hopläggas och göras fruktbara, så uppstår deraf en årlig vinst, som är större än man i allmänhet förmodar. Afven den rimgaste afbetalniug, årligen fortsatt, dödar skuldkapitalet på ett förundransvärdt sätt, och det blir blott genom denna lilla årliga afbetalning möjligt, alt nästan utan ansträngving inbetala äfven den största skuldmassa. Detta är grunden, hvarföre man med hypoteksinrällninsar 1 sednare tider förbundit amortering af skulden. Förf. söker värmare upplösa detta förhållande med exempel. Oin jag, ? säger han, är skyldig 100 Rdr och skall på en gång inbaotala dem, så måste jag betala alla 109 Riksdalrarna; men betalar jag: blott 1 Rdr om äret, så RR ———-——,A AR