som från den sedermera synliga reaktionen: en väg, hvilken verkligen hade förtjent att uppkallas med det nu så missbrukade namnet: rätta medelvägen, och som lugnt, men säkert hade fört till det sköna målet: ordninz och Jrilket, Om Frankrikes General-Löjtnant Hertigen af Orleans, utan att till en början ängsligt och till hvad pris som helst fika efter andra makters erkännande af det nya samhället, förnämligast hade vändt sin uppmärksamhet inåt på de reformer, som landet så länge hade efterlängtat; om han, utan att genast demokratisera Er ankrike, hade haft mod att filfölja den republikanska tendens som ligger 1 tidehvarfvet, nedelst uppolfirivg al större delen utaf civillistan och dess tillbehör, inedelst en sträng reiuktion af de oerhörda embetsmanna-inkomsterna och Napoleons och Bourbonernes förerade statslyx, om ban hade organiserat den eferlängtade munic tpalstyrelsen s samt dervid icke Org glömt behofvet af folkiuns dervisning sen, om han ler: mte visat de utländska makterna, det han rade verkligt allvar med non-interventionsprinupen, och lika mycket afhållit frihetens vänrer från alla uppviglingsför sök (hvilket då utan vifvel hade varit en lätt sak) och sig sjelf från illa eftergifter för de mähktiges intriger, om van för detta ändamål hade haft nog mod a!l öregå Europa med exemplet af den allmänna fväpningen utaf den stående armen, och det vanske ännu siörre modet, att afstå ifrån det Sungliga namnet; om han med ett ord hade vetat att bibehålla och stegrva sitt eget folks ntusiasm, hvaraf han i början var omgifven; utt visa de andra Regeringarne och folken det ya skådespelet af ära, tro och sparsamhet såom grunderna för en Europeisk styrelse, och vå detta sätt, utan minskning afsin makt, omsifvit sig med republikanska institutioner; säg sÄsare, hvilken utländsk makt skulle väl vågat lindra honom derifiån eller angripa honom, vär han kunnat stödja sig på det unga Frankikes kraft, och vid minsta yltre försök emo! less oberoende, med så mycket större skäl hale kunnat svänga den republikanska frihetens ackla, som han hade i sin hand öfver de eldängda nationerna! Då hade man emedlertid innan kort kunnat ala om Julirevolutionens följder, som nu blifvit en fras utan betydelse. Den tysta men verksanmana propaganda, som legat i blotta exemMet af eit sådant samhälle i Europa, hade för illa gamla miss sbr 18 och murkna institutioner olifvit långt vådlisare, än alla nppviglingar rån någon Pcentralkomitd, om tillvaron af en vadan verk ligen skulle kunna bevisas. Vär tid ade då kanske ännu, midt under fortsättninsen at folkens hf edis St yrken, blifvit vittne till sivilisitionens full komliga seger öfver denna verkisdel och en allmän Ssnccessiv omskapning vo samhälleva, som nu svårligen kau äga rum utan blod och förstörelse. rr —————— ————— LL 1 å Aedaktione n fick sig redan för elt par måna1 oa V