AR IAÄALLIE UT Vt DIC Hb UllcL IAVHET 2 VATLTINL AI BELL vore redan nog för att böra bestämma hvar och en, att öfverallt införa dylika. Emedlertid har Författaren icke utkastat denna lysande perspekuf på duken, utan allt tillika visa oss grunderna för sina förhoppningar; och denna skrift kan icke Ilott betraktas som vanligt projekt till reglemente för någon låneiörättning, eller en pendant till de tvänne yt liga skrifter öfver samma ämne, som i fjol utkommo, utan utgör en liten men fullständig afhandling öfver hypotheksväsendet, så väl till dess idd, som dess tillämpning till våra förhållanden, visserligen nog mycket målad i rosenrödt, men ostridigt i hög grad förtjent af sen noggrann pröfning, såsom äfven 1 vår tanka ett af de vigtigaste medel att upphjelpa det skuldsatta jordbruket ur sin förlägenhet, om det rätt användes. Vi skola derföre bjuda till att lemna Läsaren en närmare öfversigt af dess innehåll, beledsagadt af några egna anmärkningar vid den jemförelsevis mindre delen deraf, som vi anse imnefatta misstag eller öfverdrift. Författaren börjar med att söka vederlägga deras tankar, som anse, att jordbruket icke hör vara skuldsatt, och att man aldrig bör understödja detsamma genom lån. (Gilugheten af denna sats beror naturligtvis på, huru man tager den, ty icke kan det nekas att det i allmänhet är en fördel för jordbruket så väl som för alla andra näringar, att vara så litet skuldsat! som möjligt.) Förf. anser satsen sakna tillämpning 1 synnerhet i alla de länder, hvarest dels jordbrukaren och jordäsaren är samma person, dels possessionernes förändring till storlek genom köp och arf är tillåten. Redan vid hvarje arfskifte, säger han; uppstår skuid på en odelad jordegendom, och då hvar och en näring i den mon är lönande, som den drifves i stort, (Författaren torde dock känna, att detta icke gäller om jordbruket mer än till en viss grad; se Läsning t blandade ämnen, om Friherre Macleans införande af farmsystemet i Skåne) så sträfvar, menar han, nödvändigt hvarje jordbrukare att så vidt möjligt bibehålla sin possession ostyckad. Men genom bibehållande af egendomarnas naturliga område uppkommer nödvändigt skuld, och just den slags skuld som är intecknad, eller som följer sjelfva egendomen eller näringen. Häraf slutar Förf., att den radikala kuren emot jordbrukets skuldsättning, att betaga det alla tillgångar till lån, skulle endast hafva till följd en obegränsad klyfning af possessionerne, till hvilken nöden 1 sednare tider redan tvingat jordbrukarne i större mått, än som varit nyttigt för fäderneslandet. Man finner att denna konklusion kan stå fast utan att rubba giltigheten af den ofvannämnda satsen, som Förf. bestrider, att jordbruket bör vara så litet skuldsatt som möjligt. I allmänhet synes Författaren vara allt för mycket vän af skuld. Han betraktar den icke blott såsom ett nödvändigt ondt, utan besynnerligt nog, som ett positivt godt för näringarna. Under antörande af P reussens exempel, der jordbrukets skulder oupphörligen ökats, ehuru i bredd med välmågan, anser han blott för det väsendtliga, att jordvärdet ökas jemte skulden, men leder sig derifrån till den skefva, ? DD 0 Aa a a KR