UTRIKES. ENGLAND. I Underhuset framlade Ar Fryer d. 18 Juni en petition af innevånarne i Wolveshampton , om upphäfvande eller åtminstone betydliga förändringar af spannemålslagarne, och anhöll för egen del om tillstånd, att få inkomma med en bill om förändring och förbättring af dessa lagar. Han anmärkte att detta vore ett långt vigtigare ämne, än alla de åtgärder ministrarne föreslagit; ty här vore fråga om folkets föda och näring. Lagstiftarens bemödande borde hufvudsakligen gå ut på, att förskaffa folket sysselsättning och bröd för godt pris, och dessa ändamål kunde blott vinnas derigerom, att man upphäfde monopolet på lifstmedel och arbete. Afskaffandet af en sådan beskattning som husoch fönstertaxan, kunde först då blifva af nytta, när spannemålslagarne undergått förändring. Genom dem hindrades utförseln af Engelska fabriksvaror, i utbyte mot de sädesrika ländernes produkter, och den inhemska spannemålskomsumtionen inskränktes. Den fria handeln med China skulle endast nedsätta priset på the, men icke åstadkomma någon annan fördel, emedan man icke kunde ditskicka några fabriksvaror. Hvari bestod väl slafveriet i Westindien? Jo slafvarne tvingades med piskan, att arbeta för sina. herrar. De hvita slafvarne i England tvingades också att arbeta för jordägarne, hvilka för detta ändamål påfunnit så skamliga lagar, som spannemålslagarne. Man hade sökt att ge en vacker färg åt dessa lagar genom den förevänningen, att de försäkrade arrendatorerne om högre pvriser, och uppmuntrade åkerbruket. Talaren önskade, så mycket som någon annan, uppmuntran för åkerbruket; men han bestred att de ifrågavarande lagarne uppmuntrade det; de gåfvo endast jordägaren en fördel på arrendatorns bekostnad. Han uppfordrade dem, som ropade så högt på slafveriets afskaffande, att se sig omkring i England, och sedan hjelpa honom att skaffa de hvita slafvarne frihet