Udd! a UL ATA ICE at te LARM ME I UV: TV Le VN är ingen tvifvel, att ju elden skall tändas ho: Os, så snart den är utbrunnen i Danmark. Jag ryser, när jag tänker på den fara, som af ett sådant mäktigt förbund förestår, och akfer onödigt densamma vidare beskrifva, bälst den faller så uppenbart i ögonen, att flere, än nytligt är, af.dess hot lära förvirrade blifva, Jag tror ock, att faran är större, än hon någovsin i vår eller våra fäders tid varit hafver; och kunde det väl hända, att vi och våra barn, jemte fäderneslandet finge gå till kroppens och själens dubbla träldom, det Gud för sin barmberrtighets skull afvände! — Men alldenstund med klagan och fruktan saken snarare försämras än förbättras, och sådant börer. mera qvinnor till än män, alldraminst dem, som regeringen förestå skola; derföre bör oss ingalunda förtvifla och släppa allt handlöst, som de Danske gjort hafva, ej heller löpa i ser, gå i hopar och skylla den ene på den andre. Jag anser denna tiden sådan vara, att konungen icke bör mycket tänka eller tala om sitt majestät, om sin magt att bjuda och befalla, ej helier rådet om sitt anseende. Adeln och presterskapet böra bortlägga alla tvister om privilegier och rättigheter så väl mot kronan, som mot andra medundersåtare ; krigstolket nöjas med sin sold, och borgerskap samt allmoge godvilligt utgöra rikets nödtorfter i folk och varor. Med ett ord, ingen drage sig undan, utan alla göre ett; och allt efter som enhvar har del i fäderneslandets välstånd och frihet, så må han ock bidraga till dess räddning; icke så mycket besinnande, huru surt och svårt det kan falla sig att öka utgifterna och minska förmögenheten; utsn fast häldre godvilligt uppoffra en del, för att få behålla det öfriga, Derest i tagen saken före med en så manlig beslutsamhet; då förtviflar jag ingalunda om en god utgång, utan hoppas, att Gud ännu skall bibehålla fäderneslandet vid dess urgamlä anseende och frihet och måhända göra det starkt nog att hejda Österrikiska huset, : Men deremot, så framt hvar och en i sin vrå börjar draga sig undan och tänka på enskild fördel, då är det förbi med fäderneslandet, och återstår för mig och andra redliga fosterlandsvänner intet annat än att fäkta, dock med förtviflan, till döds. För att åstadkomma en rustning, svarande mot vådans storlek, vill jag derföre tillstyrka, att flottan sättes i det fullkomligaste stånd; att utskrifningen utan underslef verkställes? samt sluthgen att alla skatter, ebvad namn de hafva må, med allvar indrifvas och det, från alla Sveriges innebyggare utan afseende på några fribeter eller privilegier. Dock synes mig detta ännu icke tillräckligt. Men, som menige allmogen af de andre pålagorna redan äro mest betungade och kunde, derest bördorna ökades, af otålighet och oförstånd störta både sig sjelfva och oss i förderfvet, alltså böra de från ytterligare tillskott förskonas. Hvaremot vi, som uti fäderneslandets välfärd känna oss bögst inflätade, äre skyldige detsamma efter vår förmögenohet bispringa; så att all adel. wvrester och horcerskan. bhergs