Tidningen Granskaren deklamerar i sin Tisdagsnummer öfver lyxen hos medelklassen och de ringare, hvaremot han tror, att de förnämas lyx hvarken är farlig eller betydlig, samt att man har orätt att mäta den förra efter 3lansen och öfverflödet af några stora midda.s gar, samt en och annan bal, som af vissa dignitärer gifvas, för aet att sådant icke gerna kan undvikas. Vi vilja icke undersöka af hvad skäl de förnäma föra ett dyrt och lysande Tefnadssätt, och om man skulle önska det annorlundar, äger man likväl intet lagligt skäl att fördömma det, när de, såsom medelklassen, föra det med egna tillgångar. Men nägot tadelvärdare är det, om ett sådant kalasande skulle anses oskiljaktigt från andan af Styrelse-systemet; och detta skulle uttala sig i middagarne och Viraborden; om Statens krafter skulle sättas i rörelse förnämligast för att göra detta systems upprätthållande möjligt; om all den verldsliga höghetens och förnämhetens representation sättes, icke i ett mecenatskap för talanger, litteratur, konster och vetenskaper, utan i rätters och viners mängd och dyrhet; samt om slutligen medelklassen, samhällets kärna, icke hade någon annan föresyn, utan skulle förledas att vilja likna de förnäma i detta enda, eftersom de nödvändigt måste söka att likna dem. Det är ur denna synpunkt, som lyxen hos oss i synnerhet blir förkastlig.