Aftonbladet – 28 juni 1833, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. Den filipik af Hr Bricqueville mot Marskalk Soult, som gaf anledning till duellen mellan den förstnämnde och marskalkens son, markisen af Dalmatien, föranleddes af diskussionen i Deputeradekammaren rörande krigsbudgeten. Tidningarne försäkra, att man sällan hört någonting från tribunen, som gjort en så obeskriflig sensation och väckt så mycket buller i Kammaren, som detta tal. Då Hr Bricgueville slutat, steg marskalk Soult opp för att svara, men återhölls af Hr Guizot. Det dröjde länge innan man kunde fortsätta diskussionen. Dagen derpå föreslog marskalk Lobau , att talet skulle utgå ur Kammarens protokoll, men som det stred mot reslementet, s: beslöts att det skulle stå qvar, jemte Hr Lo. baus yltrande. Sjelfva talet är af följande ly— delse: Jag skulle gerna hafva röstat för anslagen till armden, om icke kvigsministern antagiwuw elt system för dess organisation, hvilket jag ogillar. Jag ämnade med tystnad betrakta denna kedja af godtyckligheter, förödmjuakelser af främmande makter och oförsynta ingrepp i folkets rättigheter, som styrelsen kallar sitt system. Jag fruktade att gå för långt, i fall jag uttryckte mina bittra känslor i ord. Med blicken fästad på de sista sex månadernas händelser, syntes det mig i synnerhet svårt, att hålla sig inom gränsorna af de parlamentära bruken. Nen då det är fråga om en åtgärd, som syftar på ingenlinz mindre än alt sätta bela landets väl och sjelfständighet på spel, är det väl tillåut att känna afsky, men icke att tiga. (Sorl 1 centern). Jag tvillar att Frankrike någonsin varit blottstäldt för någonting mer förstörande än detta bedröfliga system, som döljer sig under masken af orden: oOrdaing och maki. (Tilltagande sorh. Det har förderfvat den allmänna andan, spridt söndring bland julidagarnes folk och nationalgardet, och au hotas armdgen med samma öde. (Högljudt sorl; afbrott). Jal I hafven rätt, försvagen landets krafter, ty de äro alla emot Ev (till ordning!); krossen nationens verktyg, ty antingen hafva de rest sig eller skola de resa sig emot er styrelses fullborden restaurationen, det äv ett göromål för er, och förmodligen hvad J hafven i sigte. (Till ordning! Vill ordnie2!) Man må återkalla mig yil ordeing, om man