Aftonbladet – 27 juni 1833, sida 3

— JA, ETS — POSTSKRIPTUM Dagens utländska poster, som gå från Berlin till och med sistl. Lördag, Hamburg till Fredagsaftonen och Paris till den 135 dennes, medföra hufvudsakligen följande: fransyska Regeringen har efter fru BerryPallis afresa upphäft belägrings-tillståndet i Vendee, hvarest, genom den större verksamhedefvor af den gamla troheten, ten å antoriteternas sida under den sednare tiden, tillständet åter skall vara lugnare. De fleste upprorscheferne hafva afligsnat 58, och afväpningen skall vara fullständig; 445000 gevär ha dervid blifvit tagna. Det säges äfven vara fråga om komplett amnesti åt alla qvarhvilken deremot på intet vis kommer att sträcka sig till republikanerne. Då Hertiginnan af Berry skulle afresa från Blaye, affordrades henne, till följd af Regeringens beslut, såsom vilkor för frigifvandet, en ed, att hon aldrig mer skulle beträda Frankrikes jord. Detta lärer hon äfven hafva lofvat, till dess alla anstalter voro iordning. Men då hon väl var resfärdig, afslog hon bestämdt att aflägga eden. Hon satte sig lika litet emot sitt frigifvande som sin arrestering, Men den begärda eden kunde hon icke aflägg sa, emedan Phon derigenom skulle förpligta sig för obestämda fall, och emedan omständigheter kunvde inträffa, i hvilka hon af ära och pligt uppfordrades att återvända till Frankrike. — Detta förlängde fångenskapen några dagar. Men ull all olycka, säger berättaren, hade Ladviz Filip gått för långt i sina löften till de utländska Ministrarne. Sålunda befriades Hertiginnan till och med från alla moraliska band, och kan, när hon finner omständigheterna inträffa, med godt samvete åter tända upprorstäsan. I Paris vända sig samtalen uteslutande omkring en duell, som ägt rum emellan en depuler: ad, Öfverste Briequeviile, och Markisen af Dalmatien, Marskalken Soults son (f. d. Fransyska Ministern härstädes). Den förre hade i Kamaren d. 13 så häftiot attackerat AMarskalken för dess embets-förvaltning, att några tidningar beskrifva det utan like i Kamarens häfder. Flere Deputerade hafva bety sat Marskalken deras deltagande, men det oaktadt grep talet honom så, alt han om cvällen måste åderlåtas. q . Dagen derpå ägde duellen rum på värja i Bonlognerskogen. Striden varade 10 minuter. Markisen af Dalmatien snafvade en gå: 8 öfver en sten och föll baklänges, hvarvid Bricqueville räckte honom handen och hjelpte upp honoms. Derefter hör sjades striden å nyo med häftighet. in gång inflätades värjorna i bvarannvan, så att Öfversten förlorade sin ur handen, men fick den tillbaka. Ingendera blef sårad i detta chevalereska mötes: och sedan det varat nyss