Aftonbladet – 26 juni 1833, sida 3

dumhet. Uti ett annat blad bevättas, att Prefekten i Rhonedepartementet upplifvat en förordning från restaurationen, som afskaffades kort efter Julirevolutionen, hvarigenom det förbjudes arbetsfolk af hvad yrke som helst, att samlas i större flockar, samt att bära på sig några band eller något annat, som kan tjena till något slags föreningslecken. Le National offentliggör ett annat märkligt drag, som visar, att Ministeren icke mindre fruktar den republikanska opinionens utbredande inom armeen, än bland de civila tjenstemännen. En kapten vid första Karabinierregementet, vid namn Clary, fick krigsministerns befallving alt lemna sitt regemente och begifva sig till Morea, för alt der vidare tjenstgöra under kommenderande Generalens befäl. Några månader förut hade Clary ingifvit en ansökning till krigsministern, att få tjenstledighet från regementet, för att begifva sig till belägringen af Antwerpen och deltaga deri; men Ministern svarade då, att en oflicer aldrig brukade marschera utan sin korps. Clary påminte nu ministern om dessa hans egna ord, och yttrade att han derföre ansåg befallningen att gå till Morea såsom en bestraffning, samt utbad sig få veta om han på något sätt hade förbrutit sig. Ministern underrättade honom då, att han vore noterad såsom den der utom korpsen umgicks med personer, hvilke misstänktes att hysa republikanska tänkesätt. Clary invände att desse personer, som äfven namngåfvos, voro hans gamla kamrater från militärskolan; att han, under oden tid han tjente vid Gardets kuirassierer, innan 1830, alltid hade lika mycket umgåtts med dem, men alt ingen då klagat på en förbindelse, som man nu ville tillägga honom såsom ett brott. Som han emedlertid icke hade lust att gå till Morea, så inskickade han sin afskedsansökning, hvari han jemväl klagade deröfver att det i hans tanka skett honom orättvisa. Men hvad hände? Ansökningen återskickades, med tillsägelse att han icke kunde få afsked, så framt han icke ultryckeligen förklarade, att det söktes frivilligt, och icke till följd af något slags tvång. Men den verkliga orsaken, säger Le National, är utan tvifvel att Clary, en utmärkt skicklig oflicer, tillhörde det Cuirassier-regemente, som den 26 Juli 1830 nedlade sina vapen, under förklaring att de icke ville draga värjan för att med utgjutande af oskyldiga medborgares blod, försvara Carl X:s ordonnanser, samt att han, till följd deraf, erhåHit Julidekorationen. Sc der huru armdens officerare behandlas af regeringen! och likväl påstår Marskalken Soult i sitt sista betänkande, att armeen är Juli-tbronens största om icke enda styrka. På det alfstånd vi äre från händelserna är det svårt att afgöra, om icke någon öfverdrift ligger uti de ofvanstående berättelserna; men med visshet kan man emedlertid deraf sluta, att re-j geringen icke befinner sig i det behagligaste I fördållande till opinionen, äfven inom den civila och militära embetsmannakorpsens personal. Fa PT BP oo oo V sn AA