tinka, skulle biifva möjligt att finna Lärare, som för hela lifstiden eller längre tid än 12 a 14 år kunde med erfoderlig liflighet, Just och kraft fortsätta ett så mödosamt och likväl för tillfredsställelsen af ett mera vidsträckt forskningsbegär otilhäckligt arbete, som Lärarekallet vid denna skola förutsätter, om det skall behörigen skötas, Och synes det sålunda vara af en billig erkänsla så väl för några af de nuvarande Lärarne, som för att skolan framdeles ej må komma att sakna andra Lärare, än dem, som endast ad interim fästa sig vid henne, påkalladt, alt någon åtgärd vidtages, för att göra en förtjent Lärare i så måtto oberoende af skolan, att han icke af en blott oundviklig omtanka för sin utkomst tvingas att der qvarstanna, äfven sedan han ansett sig bafva förlorat både den själs spänstighet och öfriga egenskaper, som uppfostringsoch undervisningskallet, åtminstone i deona form, synes kräfva. Någon lämpligare åtgärd i detta bänseende än den att för Lärarne begära tjenstårig beräkning hafva Revisorerne för sin del ej kunnat utfinna, och anse sig således böra densamma hos bolaget tillstyrka, så mycket heldre som troligen dermed skulle för inrättningen kunpa påräknas ekonomiska fördelar, Beträffande slutligen Revisionen af skolans ekonomiska detaljer, hafva Revisorerne, med tillkännagifvande, att de funnit räkenskaperne förda med utmärkt ordning och redighet, samt alla utgifterna behörigen verificerade, äfvensom att vid siffran ingen anmärkning sig företett, i öfrigt skolat lemna följande korta tablå af skolans ekonomiska ställning. I följd af reparationer och inköpta inventarier, uppförda i kapitalkonto, upptages kapitalbehållningen till R:dr 2,796, 29 sk. I rst. högre än vid 1832 års bokslut elter till Rid: 69,633: 5, 6. hvarifrån dock synes böra afgå, för att påföras omkostnadskonto, 1,033 R:idr 11 sk, 9 rst., så att den verkliga tullökningen endast kan anses utgöra Ridr 1,758: 11, 4. f allmänhet anse Revisorerne det vara min: dre rigtigt, att i kapitalkonto uppföra en mängd smärre utgifter för inventarier och årliga reparationer m. m., utan att vid räkenskapsårets slut afskrifning af någon lämplig summa blifver iakttagen uti vinstoch förlust-konto, emedan, genom en sådan uppställning af räkenskapen, siffran kommer att visa ell större värde å Egendom och inventarier än det verkliga; och hemställa således Revisorerna till Direktionen, huruvida icke utgifter för årliga reparationer och inventarier hädanefter må föras inom linier, så att, å ena sidan, väl kan synas, buru mycket Egendomen i siffran kostar, men å andra, hvad den verkligen bör anses vara värd. De uti Fastigheten Bernängen intecknade skulder utgjorde vid 1833 års början Till J. C, Schmidt comp. i kapital Rdr 10,800. Upplupne räntor 292: 24. -. 1I,092: 24. — (6 sj SV SE EE KS