inkomster medgåfvo icke, att hafva skaffat sig sådane. Men såsom lärare hade han förvärfvat förimäns bifall och lärjungars vördnad och kärlek; som Medborgare alimän aktning inom den krets hans anspråkslösa, nästan blyga, väsende hunnit göra honom känd; och såsom vän — mångas tillgifvenhet. Han var, likt de fleste bland sina embetskamrater, mycket fattig; ty Skollärarens yrke i vårt k. fadernesland tyckes icke medföra rätt till eller anspråk på annat än — glömska, — och att Rektor Bissmark icke hann komma i åtnjutande af den al Konung och Ständer vid sista Riksdag ändteligen beviljade löneförbättring, kom sig devaf, att det icke var eller kunde vara honom beskärdt, ernå Methusalems ålder. Det hade väl icke varit utom ordningen, att Skol-ungdomen fått tillsägelse, åtfölja den älskade Lärarens stoft till hvilorummet ; men att vid den aflidnes bografning i kyrkan uppföra någon sorgmusik (hvilket dock icke är ovanligt här istaden) hade, deremot, blifvit alltför stor utmärkning för ena man , som egnat sitt snille, sina kunskaper och — sin lifstid åt det riksförgälna yrket att endast bilda — menniskor! — Hans stoft njöt dock äran, att, fastän utan något tal, jordfästas af Ar Ephorus.