Aftonbladet – 20 juni 1833, sida 3

föreslagit ett afdrag al 32,230 Ir. Olver denna punkt kunde intet beslut fattas, emedan same lingen ej var fulltalig. Frågan om Hertiginnans af Berry afresa är numera afgjord. Hon skulle den 9 lemna Blaye. Prinsessan — Beauffremont, Dem. Lebeschou, Grefve Mesnard, Gen. Bugeaud och dennes adjutant, Läkarne Desneux och Mesnieres sant Abbd Souffron skola medfölja. Den 6 Juni sades en sorgfest af republikanerne vara öfverenskommen i Fransysk-katolska kyrkan, till minne af dem som föllo i uppresningen året förut. Omkring 60 personer, några med sorgflor och ett par med röda mössor syntes vid kyrkdörren, men denna hade polisen låtit försegla, hvarföre de återvände tyst och stilla. Den 7 hölls i kyrkan St. Philippe du Rocke en högtidlig sorgfest efter General Savary, hvars lik jordades med General-Löjtnants honnör. Processionen var ej talrik: man märkte i den marskalken Clauzel samt åtskilliga generaler. Den 6 hafva åtskilliga misstänkta personer åter blifvit arresterade i flera kaffehus och gar? nisonen hade befallning att hålla sig marschfärdig. Autoriteterne hade fruktat för årsdagen af d. 6 Juni. I Rhodez har en Italiensk flykting mördat Ire personer, Ut Engelska Underhuset, der öfverläggniegarna om West-Indiska angelägenheterne och slafvarnes emancipation fortfara alt utgöra hufvudämnet för dagen, har Lörd Russel haft ett ganska märkvärdigt yttrande. Då neml. en Ledamot förebrådde Ministören, alt den gick så lamt och långsamt tillväga med reformer , svarade han 7 att förebråelsen visserligen grundade sig på en sanning; men huset borde också , med någon billighet , lätt kunna inse orsaker härtill, nemligen den ovilja Öfverhuset hyste för I alla förändringar till folkets bästa. Endast er önskan, att icke komma i öppen fiendskap med Lorderne, hade varit orsaken till en långsamhet i reformer som, Lorden visserligen erkände. Deputerade Kamarcens arbeten i Paris afbrötos den 7 af en händelse, som väckte allmän nunterhet. Kamaren var som bäst sysselsatt med att bevilja anslaget till väganläggningarna i vestern, då en välklädd man steg upp på venstra sidan af galleriet, och med häftighet brummade fram några ord som ingen förstod. Ut med honom hördes nu frår alla sidor af salen; och vaktmästarne eller de s. k. huisssers ängo Presidentens befalining att leda ut mannen. Men denne, långt ifrån att skrämmas häraf, voltigerade med mycken skicklighet upp på en utstående fris, som går omkring hela rummet ett stycke från taket och fortsatte derifrån sitt tal. sag begär ordet, sade han, Mine Herrar, låten mig då få tala: jag har något högst angeläget att meddela Er !? Huissiererne kommo just för att bemäkliga sig honom, då han med en ekorres hastigbket, till hela husets stora förskräckelse, sprang längre ut på den smala listen, hvarifrån det tycktes att han hvart ögonblick skulle falla ned och slå ihjäl sig. Slutligen lyckades man dock att fånga honom med tillhjetp af stegar. Han befanns rubbad till sina sinnen,